FILM. Ingela Brovik tipsar om sevärda filmer på bio just nu. Allt från en dokumentär om Alice Guy till den senaste Bamse-filmen. Brovik hyllar därtill Wenders nya film som ett ”ett poetiskt mästerverk”.
Den första kvinnliga filmregissören var Alice Guy, som i Paris 1895 fick arbete hos filmbolaget Gaumont. Men hennes namn fanns typiskt nog inte med någonstans när undertecknad studerade Drama-Teater-Film på litteraturvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet.
Den franska dokumentär om henne, ”Alice Guy – första kvinnliga filmregissören” som nu visas i K Special på SVT Play är en mycket intressant film som visar hur det hela började. Den skildrar hur Alice Guy på eget bevåg dristar sig till att göra kortfilmer med fantasi, lekfullhet och känsla för visuell kraft, vad en filmbild kan betyda för en story.
När hon hållit på en tid mötte hon sin blivande man som i någon mening tar del i hennes skapande av film. De gifter sig, flyttar – hon motvilligt – till USA. Där fortsatte hon med sina filmer till 1920-talet – långt innan det fanns någonting som skulle bli Hollywood.
Något av det mest intressanta i denna dokumentär är – tyvärr – berättelsen om hur hennes namn och arbete sedan totalt utplånades av hennes manliga kollegor, som ansåg att en kvinna inte skulle få finnas i filmhistorien. Även om hon hade utvecklat filmarbetet till nytta för sina kollegor.
Alltså fick jag, som student, inte lära mig ett dugg om de kvinnliga filmregissörer som var pionjärer. Pionjäråret var alltså 1895 och filmmediet skapades av bröderna Lumière i Paris, bröderna Skladanowsky i Berlin och män som inte var bröder i London – alla samma år.
Denna filmkonst som sedan starten har betytt så mycket för få perspektiv på världen, då och nu.
Giamatti glänser i huvudrollen
En ny film på svenska biografer som man inte bör missa är Alexander Paynes drama ”Holdovers” om en egensinnig historielärare på ett internat för tonårskillar med rika föräldrar, läraren älskar sitt jobb men är illa ansedd av kollegor och chefer på skolan. Skådespelaren Paul Giamatti spelar rollen som den udda läraren Paul Hunham med största möjliga oförutsägbarhet och mjukhet, in-under-huden skådespeleri och når biopublikens hjärta.
Ett unikt undertryckt sätt att gestalta en outsider till lärare med humor och värme, som i konfrontation med sina tonårselever från överklassen kan vara både provocerande – och lyhörd gentemot den övergivne tonårskillen som han räddar ur en jobbig familjekonflikt. En konflikt som även hotar hans plats på denna väl ansedda skola för de rikas tonåringar.
Det är en film att minnas, att ta med sig ut från den fullsatta biosalongen som folk knappt vill lämna efter filmens slut – en amerikansk film som med stark känsla visar upp klassamhället, inifrån.
Wenders nya film ‒ ett poetiskt mästerverk
Wim Wenders, från början västtysk filmregissör med filmer som ”Sakernas tillstånd”, numera en filmregissör med perspektiv från hela världen, har gjort filmen ”Perfect Days”, en existentiell berättelse som utspelas i Tokyo om en mycket ensam man som varje dag kör sin lilla skåpbil till den gigantiska storstadens olika toaletter.
Den ensamme mannen arbetar som städare intensivt med att rengöra de snygga toaletterna ordentligt. Det rör sig om ett slags nästan magisk repetition, talande tystnad, viss undertryckt humor. Varje morgon då han tar bilen till jobbet efter snabb frukost och en kaffe i automat utanför dörren spelar han kassettband i sin bilradio/bandspelare, som den oförglömliga låten ”House of the Rising Sun”, som sätter igång ett slags retroeffekt av tidsanda, då och nu.
Filmen har en stark inre kraft i sitt lyhörda sätt att visa ensamhet hos en människa inuti en tidshistoria som vi i publiken inte får veta någonting om, inga tillbakablickar. Vi ser enbart de sofistikerade antydningarna i det dagliga arbetet och fritiden, som mannen ägnar åt korta besök på caféer för enkel mat och dryck, lite samtal med folk, därefter hem till sin välbekanta ensamhet, läsa bok, fotografera lövträden utanför huset.
Det är ett poetiskt mästerverk som Wenders har skapet, fullt av undertext.
En film för alla åldrar
”Bamse och världens minsta äventyr” i regi av Christian Ryltenius är svensk animerad film av hög klass för både barn och vuxna, månne en story om svenska allemansrätten, även om filmen inte vet om det. Det handlar om ett grönområde för alla, som den rike kapitalisten Krösus Sork vill göra om till en privat parkeringsplats med dyra P-platser. Den stora vackra gräsmattan skall asfalteras och de olika djuren som får jobb hos den rike sorken kommer inte att få betalt för jobbet. ´
Bamse och hans dotter Nalle-Maja blir mycket upprörda över att naturen skall förstöras, för att någon skall tjäna pengar, och djur och människor skall förlora naturens skönhet och kraft. Bamsefilmen är visuellt genial, rolig och fantastisk i sitt sätt att berätta som passar för alla åldrar (och årstider) och borde ses på bio av alla, som är intresserade av miljöfrågor i vår tid. En minnesvärd och kärleksfull film, kort sagt.
info@opulens.se
