TUDELAT. “Nu har jag pressat hela säsong ett och jag vet fortfarande inte vad jag tycker. Den är extremt välgjord och engagerande, välskrivet manus, genomarbetade karaktärer. Men är den för snygg? Bra konst ska ju ställa frågor, vrida och vända på perspektiven”, skriver Anna-Karin Linder om TV-serien The Deuce.
Sex säljer. Jag har under hösten sett HBO-serien The Deuce med blandade känslor. The Deuce utspelar sig i 70-talets New York och skildrar sexarbetare, hallickar och poliser i deras vardag. Det handlar också om den växande porrfilmsindustrin i USA, som växte fram i samma tid som serien utspelar sig. I området på 42:a gatan som kallas just “the deuce” får vi följa de två tvillingbröderna Martino som mest av en slump börjar driva bordell i maffians regi. Vi får lära känna flera av de prostituerade som flankerar the deuce, och deras hallickar. Jag började titta på serien för att jag gillar både James Franco och Maggie Gyllenhaal, och tänkte att det skulle vara en serieversion av Boogie Nights från 1997.
Nu har jag pressat hela säsong ett och jag vet fortfarande inte vad jag tycker. Den är extremt välgjord och engagerande, välskrivet manus, genomarbetade karaktärer. Men är den för snygg? Bra konst ska ju ställa frågor, vrida och vända på perspektiven. Jag hade inte velat se en serie som bara var negativ till pornografi eller kom med moraliska pekpinnar. Men jag blir alltid så kluven när jag ser serier eller film där jag ändå förväntas heja på människor som sysslar med destruktiva saker.
Jag kände samma sak när jag såg igenom klassiska The Wire. Var det meningen att jag skulle hoppas på att de kriminellas knarkdeals gick igenom? Hejar jag inte lite på bröderna Martino ändå, och hoppas att deras grisiga sunkhotell-bordell ska bli en succé? Och vad ska jag tycka om att HBO Nordic lottar ut 70-talsinspirerade underkläder med The Deuce’s logga på? En serie som handlar i mångt och mycket om exploaterandet och utnyttjandet av kvinnor och hur kvinnor behandlas som handelsvaror gör mig en smula osugen på att svassa runt i ett par sexiga hotpants.
Självklart måste livets baksidor få porträtteras i serieform. Jag välkomnar det, och tycker att om det är välgjort, är ett nödvändigt tillskott i vår populärkultur, som just nu översvämmas med superhjältar från Marvel och DC’s köpstarka IP’s. Det blir lätt att vi hamnar i ett svartvitt tänkande om gott och ont, eller bara satsar på att bli underhållna. (Och inget fel med det, jag älskade Thor: Ragnarök bortom vett och sans.) Men jag vill också känna att det tas på allvar, om man ska berätta om något allvarligt. The Deuce förhåller sig ambivalent till allvaret tycker jag, och jag vet inte än om de vill berätta något på riktigt, eller bara vara en snygg retroserie som innehåller lite farligt sex?
Vad intentionen är eller inte är, kanske dock inte spelar någon roll, för det gör i alla fall att jag väntar otåligt på säsong två, och hoppas på att de hittar rätt ton där. Fram tills dess kan jag verkligen rekommendera alla som vill ha nåt lite tyngre att bita i att se igenom The Deuce. Den tål att diskuteras, precis som all konst med substans.
The Deuce kan du se på HBONordic.
annakarin.linder@opulens.se
