FILM. Tidigare denna månad har Ingela Brovik rapporterat i Opulens från Göteborgs filmfestival 2024. Här redogör Lena Torquato Lidén för sina filmupplevelser under årets festival.
Årets filmfestival startade för mig omtumlande med dokumentären ”Leaving Jesus” på Bio Göta längst upp på avenyn. Under festivalperioden visades 250 filmer från 80 länder på 700 visningar och just den här visningen var speciell då det var premiär och några av de som porträtteras i filmen fanns på plats.
Det är avhoppare från mestadels karismatiska kristna församlingar som valt att ingå i en gruppterapi i San Fransisco för att komma över det tomrum som de hamnat i när de lämnat Jesus. De har oftast sagt upp kontakten med sina familjer.
En hjärntvättad barndom
På bioduken framför oss får vi möta den utmaning som en hjärntvättad barndom ger den vuxna människan.
De försöker hela sig själva genom meditation, dans, tillitsövningar och många långa samtal.
Det är rörande men också knäckande att se att några av dem kanske aldrig kommer att vara helt okej och när vi sedan går på FOLK för att äta ostron finns även filmteamet där och jag berättar att jag är från en by med en sådan kyrka och att det därför kändes extra starkt att de vågade stå framför kameran och visa sin sårbarhet.
Två filmer om barndom och vuxenblivande
Två andra filmer berör barndom och att bli vuxen med olika förutsättningar i livet. Det är ”Sujo” från Mexiko och ”Heartless” från Brasilien. Det är länder med likartade sociala skillnader där människor som lever på svältgränsen och välbärgade lever sida vid sida vilket skapar friktion men också påminner om att ta vara på livet.
I ”Sujo” får vi träffa en liten pojke som lever ensam med sin pappa, en ung gangster på landsbygden i Mexiko.
Han förlorar sin pappa och kumpanerna vill döda även pojken eftersom de tycker att han kommer att ge dem problem i framtiden. Men hans excentriska moster lever ensam med sina getter och höns på berget ovanför byn och förhindrar att dödsdomen verkställs.
Han växer upp och dras in i gänget genom sina vänner i byn men till sist skickar mostern honom ensam till Mexiko City där han äntligen får gå i skolan genom vänskapen med en kvinnlig lärare i litteratur. Det finns ändå hopp om en ljus framtid.
Filmen ”Heartless” känns brutalare i skildringen av tonåringar i en fiskeby. De utgör ett gäng med både fattiga och rika medlemmar som tillsammans leker, fiskar och bryter sig in i grannars hus för att nyfiket utforska både barskåpen, poolerna och porrfilmsutbudet…
När de åker fast för ett av inbrotten är det en flammande orättvisa i att pojken som redan suttit i ungdomsfängelse anklagas för att ha stulit en klocka fast det är en av de rika som begått brottet.
Kärleken spirar också mellan gängets gaykille och en pojke från byn och huvudpersonen Tamara förälskar sig i en äldre tjej som kallas för “hjärtlös” eftersom hon har ett ärr efter en hjärtoperation.
Det är en varm och oskuldsfull film även om våldet ligger nära hela tiden, vilket ger den ett stråk av sorg.
Filmer om landsbygdsliv
Jag fortsätter att observera landsbygdens tillvaro, i Senegal, i filmen ”Banel & Adama” om den starka kärleken mellan den unga kvinnan Banel och Adama som gift sig enligt muslimsk sed eftersom Banel varit gift med Adamas bror som dött.
Banel är egensinnig och vill inte följa byns mönster i livet, hon vill vara ifred med sin älskade och bara valla korna tillsammans med honom och flytta ut från bykärnan till några övergivna hus som de börjat restaurera.
Men Adama slits mellan viljan att göra det och familjens och byns vilja att han ska bli byns ledare.
I filmen ”Solitude” från Island finner vi också två personer som inte vill följa konventionerna.
Den ensamstående bonden Gunnar som tvingas från sin släktgård in till Reykjavik, eftersom dammen som myndigheterna byggt kommer att svämma över hans marker, och den ensamma pojken till skilda föräldrar, vars mamma bor granne med Gunnar inne i stan.
Trots att Gunnar gör motstånd blir de två osannolika vänner som spelar schack tillsammans efter skolan. Men en dag händer något som vänder uppochner på båda deras världar…
Vackert och sorgligt berättat.
Obehagliga men vackra filmer
Det kan också sägas om den gastkramande historien i ”Cold”, även den från Island, där vi får träffa Rún och hennes pappa socialarbetaren Óðinn vars före detta fru har tagit livet av sig. Eller har hon det, för det här är en smygande obehaglig berättelse om släktband som upptäcks. Detta sedan Óðinn börjat undersöka ett gammalt fall med dödsfall på ett barnhem. Något som olycksbådande leds tillbaka till hans egen familj
Obehaglig men vacker är också ”Firebrand” om Henrik VIII och hans sjätte fru Katarina Parr spelade av Jude Law och Alicia Vikander.
Så ful och fruktansvärd har jag aldrig sett Jude Law som en grinig överviktig tyrann med bensår som gör sin unga vackra drottning ständigt orolig genom sin oberäknelighet.
Kärlek kan man inte tala om från hennes sida även om han verkar inledningsvis avguda henne. Detta historiska drama är oerhört välspelat och vackert även om jag får rysningar av intrigerandet och närbilderna på omläggning av bensåret.
Skildring av fattigt proletariat
I ”Animal” som utspelar sig i Grekland på en semesterort häftar den unga dansaren Kalia sitt sår i benet med en häftapparat vilket också skickar vågor av obehag genom kroppen. Hon leder ett lag av underhållare på ett all-inclusive hotell och att gå till läkaren kommer inte på fråga. The show must go on, till vilket pris som helst, i denna skildring av fattigt proletariat som lever mycket nära misären på att underhålla turister och ta hand om varandra så gott det går.
Syntare på landsbygden
Jag avslutar sviten med bioaktuella ”Düsseldorf Skåne” om en alkoholiserad mamma på skånska landsbygden vars son Fredrik drömmer om att bli en känd syntmusiker. Det är fint med den nostalgi som bor i hans musikskapande med miljarder sladdar och olika ljudenheter och syntar.
Fotot i filmen och stilen på de medverkande är otroligt träffande men filmen får lite minuspoäng på grund av att ljudet inte är så bra, vi måste sätta på textning av den skånska dialogen och det är en film som kretsar kring musik så då måste det vara en mäktig upplevelse att höra den…
lena.torquato.liden@opulens.se
