TV-SERIE. I dessa coronatider kan det vara många som vill försjunka i en bra tv-serie. Idag tipsar Clemens Altgård om My brilliant friend, vars andra säsong nu går att se på HBO Nordic.
Den här våren som, med restriktioner och karantäner, inte liknar någon vår jag tidigare upplevt kan det uppstå ett extra starkt behov av riktigt sevärda tv-serier. Jag ska idag tipsa om en sådan – My brilliant friend. I år har nämligen den efterlängtade andra säsongen haft premiär på HBO Nordic.
Det rör sig om amerikanska HBO:s och italienska Rais samarbete när det gäller filmatisering av Elena Ferrantes Neapelkvartett.
Den andra säsongen baseras på andra boken Hennes nya namn. I centrum för handlingen står Elena och Lila, två väninnor från arbetarklassen som tar steget in i vuxenvärlden. En värld vars brutalitet och hårda villkor skildrades med all önskvärd tydlighet redan under första säsongen. Det är också en berättelse om hur den strävsamma Elena fortsätter sin klassresa genom att plugga vidare medan den högt begåvade Lila tvingats in i förvärvslivet och i ett äktenskap som visar sig vara ett misstag.
För tre år sedan recenserade Carolina Thelin Neapelkvartetten av Elena Ferrante. Om du, mot förmodan, inte känner till Ferrante så är Thelins recension en utmärkt introduktion.
I inledningen av My brilliant friend (säsong 1) spelas Elena och Lila av två verkliga fynd i kategorin barnskådespelare (Elisa Del Genio och Ludovica Nasti). Tillsammans utvecklar de därtill en imponerande dynamik. När flickorna så småningom blivit tonåringar tar Margherita Mazzucco över i rollen som Elena, även kallad Lenu, och Gaia Girace som Lila. Även denna duo äger förmågan att ytterst övertygande gestalta en djup men också sårbar vänskap.
Margherita Mazzucco och Gaia Girace spelar huvudrollerna även i säsong 2. Och det gör de med fortsatt briljans. Det rör sig om skådespeleri med subtila nyanseringar som återger det komplicerade i en vänskapsrelation som också rymmer starka motsatser och spänningar. Det ska också framhållas att även övriga roller spelas på ett mycket övertygande vis.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Det avstånd väninnorna emellan som börjar skönjas i slutet av säsong 1 blir än tydligare nu och gestaltas också i form av tillspetsade scener. Men trots svek och besvikelser förblir de två ändå sammanlänkade på ett mentalt plan. Så som det kan vara med den slags vänskap som trots hårda prövningar visar sig livslång.
Regissören Saverio Constanzo arbetar på en nivå som får mig att tänka på den italienska auteurfilmens guldålder och inte minst den neorealistiska stilriktningen. Filmfotot är tillika av högsta klass med ett flertal avancerade lösningar i form av inzoomningar, närbilder och utsökta bildkompositioner. 60-talsmiljöerna är både stämningsmättade och fint återskapade.
Den som läst Elena Ferrantes böcker kan möjligtvis bli besviken på vad som försvunnit vid överföringen till filmmediet. Det feministiska anslaget och samhällskritiken är till exempel tydligare i böckerna. Den som ser tv-serien får i högre grad tänka själv, vilket i och för sig inte behöver vara fel.
Jag brukar ibland säga att bra böcker sällan framstår som lyckade när de omvandlas till film, men att en filmatisering i form av tv-serie oftare ger ett gott resultat. My brilliant friend är ett utmärkt exempel på detta.
clemens.altgard@opulens.se
