GLÄDJE. Med Sound of Music har Stockholms stadsteater visat att teatern är en kraft- och glädjekälla som vi tacksamt tar emot nu när Stockholms teatrar öppnar igen, skriver Lena S Karlsson.
När Stockholms stadsteater öppnar efter två års stängning och man tar upp den slitstarka musikalen Sound of Music på den nyrenoverade Stora scenen är förväntan stor. För alla som suttit i karantän under pandemin är det en befriande känsla att se en månghövdad publik mingla och slå sig ner på reserverade platser och samtala som förr. När ljuset i salongen släckts ner finns det finns en påtaglig spänning i luften.
Många minns den Oscarsbelönade filmversionen av Sound of Music från 1965 med den daggfriskt charmfulla Julie Andrews i rollen som Maria, en älskad novis från ett kloster i bergen som aspirerar på att bli nunna. En dundersuccé som fastnat på näthinnan för oss som såg filmen liksom odödliga sånger som Do Re Mi-visan, men kanske mest av allt sången om Edelweiss, som man kan nynna på i veckor utan att den släpper taget. Evergreens, som man sa fordomdags.
Ensemblespelet är av bästa Stockholms stadsteatermärke. Detta gäller inte minst de barn von Trapp som gestaltar barnen i den brokiga syskonskaran. På Stadsteaterns Stora Scen gestaltas Maria kraftfullt av Sara Jangfeldt och Georg von Trapp av Peter Gardiner. Kaptenen lever tillsammans med sina sju barn, är änkling och väljer för barnens bästa att söka en guvernant på ett närbeläget kloster. Här finns en novis, Maria, som längtar efter att lära känna sig själv. Kanske passar hon inte in i klostret med alla sina ritualer och stillsamma liv? Abbedissan sänder henne till det von Trappska hemmet, där allt från början handlar om disciplin och lydnad för att så småningom bli en plats fylld av kärlek och lekfullhet tack vare Maria.
Maria är livsbejakande men hon har vissa svårigheter till en början med den livliga skaran av egensinniga barn som hon är satt till att fostra. Så småningom förälskar hon sig i den betydligt äldre kaptenen Georg von Trapp . Maria för in glädje i hemmet, hon lär barnen att sjunga och blir en mycket älskad medlem av den von Trappska familjen, när hon gifter sig med Georg von Trapp.
Sound of Music bygger på en verklighetsbaserad roman av Maria Augusta Trapp, The Story of the Trapp Family Singers, publicerad 1949. Musikalen utspelar sig huvudsakligen i festivalstaden Salzburg. I andra akten fokuserar man på de dramatiska dagar som inträffade vid Anschluss i mars 1938. Tyska ockupanter belägrade Österrike, många som var meningsmotståndare måste fly över gränsen. Så även familjen Trapp, som efter en bejublad föreställning på Salzburgs festspel bestämmer sig för att lämna landet, så långt fiktionen som ligger nära de verkliga händelserna.
Vi hjälper författare och kreatörer att formulera sin idé, att hitta rätt tilltal och att nå ut.
Regissören Ronny Danielsson har valt att inte poängtera konflikten mellan de uttalade nazisterna och deras sympatisörer. Här uppträder nazisterna närmast som hämtade ur någon wieneroperett, föga skrämmande med andra ord. Koreografen Roger Lybeck lägger stor vikt vid att utnyttja scenens vidd, vilket förstärker dynamiken. Vad jag inte förstår är varför scenografin är så klumpig och ful! Här befinner vi oss långt ifrån scenografer som Sören Brunes, Akke Nordwall och Gunilla Palmstierna Wiess vars respektive estetik präglat Stockholms stadsteater sedan den konstituerades 1956..
Med Sound of Music har Stockholms stadsteater visat att teatern är en kraft- och glädjekälla som vi tacksamt tar emot nu när Stockholms teatrar öppnar igen, efter att ha legat i malpåse i två år.
info@opulens.se
