TV-SERIE. Amelia är en dramatisering av Julia Navarros succéroman om den unga Amelia som blir spion under åren före andra världskriget. Den är nu Sverigeaktuell och Christoffer Andersson har förhandstittat på de första avsnitten.
Amelia – genom kärlek och krig
Produktionsland: Spanien Produktionsbolag: DLO Producciones, Movistar+, Telemundo International Studios Spansk premiär: december 2020. Kan nu ses på SVT Play. Manus: Eduard Cortés, José Manuel Lorenzo baserad på Julia Navarros roman. Regi: Eduard Cortés I rollerna: Irene Escolar, Oriol Pla, Pierre Kiwitt, Maria Pia Calzone m.fl. Serien började sändas den 25 augusti och består av 9 delar.
Mellan samhället och familjen finns ett bländande tomrum. Överklasstjejen Amelia Garayoas (Irene Escolar) faller platt på golvet när hon rycks med i spanska revolutionen och förälskar sig i den ödmjukt karismatiska Pierre Comte (Oriol Pia).
Pierre representerar allt Amelia drömt om och det kan varken sonen Javiers barnakind eller något familje- och ståndsideal hålla henne borta ifrån. Av kamp och kärlek rycks hon med och det är upptakten till ett historiskt äventyr under tiden före, under och efter andra världskriget.
Handlingen berättas i retrospektiv: som gammal man får Javier sin (okända) mammas maskinskrivna biografi postad till sig av en engelsk journalist. Året är 1998 och det är genom Javiers läsning vid sitt skrivbord vi får följa berättelsens gång, som börjar i Madrid 1934.
Amelia blir av en slump indragen i de spanska revolutionärernas verksamhet och börjar med ett misslyckat försök att lära ut språk till arbetarklasskvinnor och sen ett ganska lyckat försök att redigera ett tal åt redan nämnda Pierre. Amelia dras längre och längre in i revolutionärernas kamp och hon lämnar sin man och sin son för att följa med Pierre till Buenos Aires där kampen ska fortsätta.
Den ganska matta bildkontrasten ger en gammaldags känsla som är relevant för berättarpositionen. Dynamiken mellan Irene Escolar och Oriol Pia är anmärkningsvärd fast Escobars blyghet bär en dragningskraft som alla bikaraktärer vävs om.
Överlag är Amelia en gripande berättelse om kollisionen mellan familjen och samhället, det lilla och det stora, helheten och delen. Man har lyckats sätta frihetens och jämlikhetens lockande kraft på bild, och ögonen; lägg märke till skådespelarnas arbete med ögonen, däri ligger nämligen stor del i den känsla som omger serien!
De långa tagningarna och den matta, gammaldagsa kontrasten gör väl inte serien särskilt upphetsande för en yngre tittare. Lägg därtill att förutan viss historiepolitisk inblick kommer du inte fatta särskilt mycket av handlingen. Men för den som, i likhet med mig, gillar historiska dramer och som fastnade för till exempel Lena Einhorns Geniet från Breslau finns det all anledning att fortsätta följa Amelias och Pierres äventyr genom Europa.
info@opulens.se
