KONTRASTER. “Efter detta maraton av käcka speakerröster och blonda hårsvall, skrikande barn och vällackade naglar, försöker jag tänka på vad det är de här två programmen har gemensamt. För de känns lika, men handlar om helt olika saker.” Anna-Karin Linder skriver om två svenska reality-serier.
Jag har varit däckad i en sån där förkylning som alla har just nu. Jag har varit fullständigt sänkt, och alla runt omkring mig har fallit som käglor i pesten. Jag har strandat i soffan, som en slapp, snorig val. Och jag har inte orkat se nån bra tv alls. Min luddfyllda hjärna har inte klarat av att ta in de tv-serier jag annars ser fram emot, som Outlander, The Deuce och nya Star Trek.
Lösningen blir slask-tv. Sånt som man bara slår på av slump och sen fastnar i. Problemet med att som jag bara se på tv från olika streamingsajter, är att det där spontanfastnandet inte händer. Du måste aktivt välja ditt eget slask och sen stå för det. Leva med skammen. Jag såg på två svenska dokusåpor; säsong 11 av Svenska Hollywoodfruar och hela säsongen av Supernanny Sverige. Efter detta maraton av käcka speakerröster och blonda hårsvall, skrikande barn och vällackade naglar, försöker jag tänka på vad det är de här två programmen har gemensamt. För de känns lika, men handlar om helt olika saker. Det tog ett tag innan jag kunde sätta fingret på vad.
Svenska Hollywoodfruar handlar om fem rika kvinnor som mest verkar glida omkring i sin tillvaro i soliga Los Angeles och bråka med varandra. I programmet händer det egentligen inte så mycket. De verkar väldigt upptagna med att fundera över vad som definierar själva titeln på programmet: vad en fru, en Hollywoodfru, innebär. Och visst är det nåt underligt att de definieras av vem de är gifta med, att det är det som gör dem till fruar, och därför medverkande i programmet, men själva mannen är nästan helt frånvarande? Han har viktigare saker för sig. Jobbar. Drar hem degen. Jag fattas att det är vinklat, men om man ser programmet så verkar det som att han är helt frånvarande från hemlivet. Men det är ju USA, och där kanske det är så det är, tänker jag? Här hemma är det väl inte perfekt, men ändå bättre? Eller är det bara i min lilla PK-bubbla det är så?
Och det är där som den röda tråden till Supernanny Sverige blir synlig för mig. För en genomgående sak i programmet, som handlar om familjer i kaos, är att papporna verkar helt handfallna över att det avkrävs ansvar av dem för att familjen ska fungera. När Anna-Karin Wyndhamn kommer till en familj är det nästan alltid i alla avsnitten papporna som behöver rycka in och faktiskt stödja upp mamman som både verkar sköta allt i hemmet, ta hand om barnen och nästan gå under av utbrändhet och livsleda.
Att det här fortfarande pågår i Sverige, där vi kallar oss jämställda? Att det behövs en utomstående vuxen person som kommer in och säger: “Du gör inte din del av jobbet,” för att det ska bli nån förändring? Jag dånar. Jag tänker att det finns så många svenska kvinnor där ute som skulle må så mycket bättre av en skilsmässa. Plötsligt måste man dela lika, och vara en närvarande förälder, för varannan vecka finns det ingen kvinna där som servar en. Och kvinnan har plötsligt ett barn mindre att ta hand om när mannen inte längre tar henne för given. Det är vinst för både fruar och barn!
I Los Angeles sitter före detta glamourmodellen Elena Belle och förbereder sig för att få barn. Hon oroar sig för bajs och kräks, och säger liksom skuldmedvetet att “det värsta får nog nannyn ta hand om”. Inte maken, för inte skall väl han avkrävas nåt handtag? Här hanterar man mannens frånvaro med pengar. Med att köpa tjänster. Nej, bäbisens kaos får någon annan ta hand om, och jag fattar grejen, jag fattar det behovet. Man ska inte behöva vara ensam med bebisar och hem, om man inte valt det själv. Jag önskar att jag kunde förflytta lite av de pengarna som gör Hollywoodfruarnas liv så lättsamma, och skicka iväg alla Supernannyns stackars utbrända mammor på en skön, lång spasemester. Männen kan gott torka lite kräks.
Svenska Hollywoodfruar går att se på Viaplay.
Supernanny Sverige ser du på TV3 och Viaplay.
annakarin.linder@opulens.se
