KVINNOPERSPEKTIV. Ingela Brovik tipsar om sevärda filmer på bio just nu. Flera av de bästa uppvisar ett kvinnoperspektiv på verkligheten.
Det var fullsatt när filmen I koltrastens land, Kosovos Oscarsbidrag, visades på Folkets Bio Panora i Malmö. Jag lyckades få den allra sista lediga platsen på biografen. Detta var i slutet av november innan de nya problemen med covid-smittspridning dök upp. Således kändes det positivt att biosalongen var full med entusiastiska unga besökare – för att se en film som handlar om Balkankrigets bittra efterskörd.
Det är en film där unga kvinnor står i fokus, änkor efter de män som stupat i krigets Kosovo, som inte vet hur de skall försörja sina barn och sig själva, när männen är borta. Men en av dem bestämmer sig för att laga klassisk mat, sälja till matbutiker, kunna tjäna pengar.
En film med rörlig handkamera, stark autenticitet och närhet till rollkaraktärerna: ensamstående kvinnor med barn, arga män som inte accepterar självständiga kvinnor, som uppför sig vidrigt mot dem (enligt gammal patriarkal tradition). I koltrastens land är en angelägen film av kvinnliga regissören Blerta Basholli.
Clara Sola av en annan kvinnlig regissör, svenska Nathalie Alvarez Mesén, handlar om en ung kvinna med svår ryggskada. Hennes stränga mor inte vill låta henne få medicinsk behandling. I stället får hon vara den som hjälper andra, med sin starka gudstro, böner och handpåläggning.
Det är en imponerande debutfilm som utspelar sig i Costa Rica. Huvudmotivet – en fysiskt svag kvinna med kraftfull förmåga att stödja andra – gestaltas fint i en berättelse med magisk realism och utsökt visuell kraft. Clara spelas av dansaren Wendy Chinchilla Araya, ytterst trovärdig i sin gestaltning av den förtryckta, ensamma, utsatta kvinnan, som hjälper alla andra. Övriga roller spelas av amatörer, i denna minnesvärda film. Den har för övrigt fått nio nomineringar till årets Guldbagge.
Sanna mödrar är en japansk film i regi av ytterligare en kvinna, Naomi Kawase. Det är en berättelse om en tonårstjej som blir gravid, vilket gör hennes föräldrar rasande. De vill att hon skall gå i skolan som planerat. Tjejen förs till en båt där andra gravida tonåringar samlats – i hemlighet – för att kunna föda sina barn som sedan skall lämnas bort. En intensivt poetisk-melankolisk skildring av maktlöshet, sårbarhet och flickors lydnad gentemot föräldrar och samhälle.
Drottning Margareta, är en dansk film i regi av Charlotte Sieling, om Margareta den första, den enda som lyckats skapa fred mellan de nordiska länderna Norge, Danmark, Sverige genom Kalmar-unionen. Den skapades år 1389 och varade till 1521 då Sverige gick ur unionen. Drottning Margareta, kallad “Kung Byxlös” (av svenske kungen) hade ärvt sin son Olofs arvsanspråk. Filmen har en komplicerad historia att berätta, lyckas visa upp viktiga maktrelationers utveckling och konflikter. Huvudrollen spelas utmärkt bra av Trine Dyrholm, med pondus och energi.´
West Side Story, är en musikalfilm i regi av Steven Spielberg. Det är som bekant en uppdaterad version av Shakespeares Romeo och Julia. Storyn utspelas på 50-talet, i New York. De två gängen Jets och Sharks slåss om makten i den en sliten stadsdel. De unga männen är närmast av stolt arbetarklass, sådan man kunnat se i amerikanska filmer som Jordens Salt och Harlan County, USA. Ett slags anknytning finns således mellan arbetarklassfilm och Steven Spielbergs film, som utspelas i slitna 1930-40-talshus och fabrikslokaler, i kontrast till häftig dans och sång. Det är i egenskap av att vara en berättelse om klass som filmen blir verkligt intressant.
Nu står biograferna återigen inför en kris i form av att vissa restriktioner införts igen och fler kan vara att vänta i vinter. Den stora utmaningen för biograferna i en nära framtid kommer att bestå i att få tillbaka den publik som fanns, före pandemin.