LÄTTNADER. Den 1 juni kom de första lättnaderna som tillåter en publik på 50 personer inomhus. Ingela Brovik var en av de första att ställa sig i biografkön. Här är hennes rapport från Malmö.
Det är mycket film med tonvikt på Hollywood, action och entertainment på Filmstaden då biografen på Storgatan i Malmö öppnar igen 1 juni, efter en lång tids nedstängning. Nu är det tillåtet med 50 personer i publiken.
Men det är inte så mycket folk i kön in till biografen som man kanske hade förväntat sig, dock känner jag glädje över öppningen, med 34 visningar per dag.
Två av filmerna på Filmstaden visas även på Folkets Bio Panora, som haft öppet en längre tid med plats för åtta personer i biosalongen. De två filmerna är Nomadland och En runda till ( som båda vunnit Oscar i år).
Men på Panora på Friisgatan i Malmö, en arthouse-cinema med fokus på konstnärlig film, är det denna kväll den 1 juni, fullsatt med 50 personer i den största biosalongen.
Publiken har kommit för att se Årets Antologi, ett två timmar långt program av nya kortfilmer (med gratis biljetter) av unga regissörer. Det rör sig om olika slags filmer som kan vara experimentella, rebelliska och surrealistiska. Det är fråga om livfull film i kontakt med publiken, där varje regissör intervjuas, efter visning – ett lyckat möte mellan film och publik. Filmerna är utvalda av Panoras medarbetare. Det här är den biograf som fick nätverket Europa Cinemas pris som bästa program för barn och unga, i Europa, senaste året.
På Panora har jag kunnat se många egensinniga filmer, som Gunda, en svartvit dokumentärfilm om grisen Gunda som har fött 7-8 ungar. Det är en film som cirklar omkring henne, en existentiell film om livet, som är mycket stark.
Och på Folkets Hus och Parkers bio Spegeln, också en art-house cinema, kan jag se Judas and the Black Messiah i regi av Shaka King om den socialt-politiskt kraftfulla Black Panther party-rörelsen. Det är en spelfilm byggd på en sann historia om hur FBI förföljde, trakasserade och till och med mördade svarta aktivister. En film jag har försökt se i evigheter och nu blev det äntligen möjligt.
Liksom Nomadland om klassmotsättningar i dagens USA, där Frances McDormand i rollen som ensam tuff kvinna i gig-ekonomin tar plats som anti-hjältinna, en i arbetarkollektivet ute på vägarna. Den vann en Oscar som bästa film trots att den går emot Hollywoods stil och dessutom har en kvinnlig regissör.
Idag lördag blir det en diskussion efter dokumentärfilmen Children of the Enemy där regissören och huvudpersonen medverkar, på Panora i Malmö: En liknande debatt skall även äga rum i Lund med flera städer.
Men det vore också viktigt att ha en debatt om biografernas framtid, så att det inte enbart blir en fråga om vem som skall tjäna pengar på biografer i framtiden. Biografen är viktig i demokratin, som en plats för yttrandefrihet.
info@opulens.se
