SCENKONST. Emma Adbåges barnbok ”Naturen”, som nu har dramatiserats av scenkonstföreningen Undantaget, speglar den kortsiktiga exploateringen av miljön. Rikard Rehnbergh skriver om en minnesvärd föreställning som knyter an till en aktuell debatt.
Naturen med Undantaget
Frösön, Östersund
Offentlig spelperiod till och med 17 april
Demonstration mot Aura Energy
Runt två tusen personer demonstrerade i Östersund mot det australiska prospekteringsbolaget Aura Energys planer på att bryta alunskiffer i Oviken invid Storsjön för att utvinna metallen vanadin, som ska användas för storskalig energilagring, och även uran om och när Tidöregeringen häver förbudet, vilket den aviserat, i sin tämligen ensidiga satsning på kärnkraft som ”fossilfritt energislag”. Inte heller har den avgörande frågan om lagring av uttjänt uran och annat kärnavfall fått en hållbar lösning.
Stora miljörisker
Om planerna blir verklighet skulle Oviken se blott den andra urangruvan någonsin i Sverige; den första var Ranstadsverket i Västergötland vid Sydbillingens platå, som i dag är ett naturreservat, men var bara verksam mellan 1965 och 1969 då 200 ton uran framställdes.
Flera experter, däribland professorer i kemi, menar tvärtemot Aura Energys vd Peter Reeve att det varken finns något miljösäkert eller beprövat sätt att bryta alunskiffer på, att det tvärtom är förenat med stora miljörisker för land och vatten, djur och människor. Cirka 55 000 boende får sitt dricksvatten från Storsjön i dag; 55 000 människor som riskerar att få sitt dricksvatten otjänligt.
Sveriges rättsliga utmaning
Till saken hör även att Sverige har en stämning från just Aura Energy hängande som ett damoklessvärd över huvudet: När den förra regeringen förbjöd uranprospektering och -brytning 2021 sände Aura Energy – som redan 2006 fick undersökningstillstånd och provborrade på sex olika områden kring Myrviken i Bergs kommun – in en stämningsansökan à 17 miljarder kronor för utebliven profit. Skulle Tidöregeringen häva förbudet, skulle stämningen samtidigt förfalla.
Dansteater på Frösön
Med dessa tankar snurrande i huvudet slår min son och jag efter demonstrationen oss ned i en källarlokal på Frösön, tvärsöver Storsjön (Surfbukten) från Östersund, för att se scenkonstföreningen Undantaget ge en scenversion av Emma Adbåges (Augustprisbelönad för Gropen 2018) barnbok Naturen (2020), som hon både skrivit och tecknat.
I den berättar ett kollektivt vi om Naturen (med stor bokstav). Hur härlig den är till en början men hur jobbig den blir efter ett tag. Snön som alla längtar efter men ingen vill skotta och som till slut tippas i sjön: ”Lite synd att man inte kan bada i sjön längre bara, för den blev så konstig av all snö som kastades där i vintras.” De röda löven som blir bruna och måst sopas upp: ”Till slut åker motorsågen fram och linden kapas med ett brak.” Vårregnet som gör att (o)gräset tar fart och måst rensas bland husen: ”Sådär! Lite asfalt blir fint. Nu ska vi inte behöva oroa oss för ogräs eller onda ryggar mer!”
Klargörande föreställning
Det illustrerar på ett klargörande sätt hur korttänkt människan kan agera: sjön är otjänlig och linden obönhörligen fälld och asfalten täcker effektivt över fotosyntes och växtlighet. En gruva kan alltså ha samma effekt på den jämtska bygden, på vattendragen och en vid omkrets däromkring. Det slår mig att både boken och teatern redogör för barnets blick på en tanklös och okunnig vuxenvärld.
Med små medel – en pausering på rätt ställe, ett ryck i benet, en snedvriden grimas, ett fnys i näsan – förmedlar de två skådespelarna/dansarna (Irma von Platen och Elin Hallgren) denna om inte korttänkthet så kluvenhet inför naturen som många så kallade vuxna människor ger prov på, som exempelvis urangruvor i annars orörd natur. Föreställningen har rubricerats ”en tragikomisk dansteater”: I slutänden känns det mera som en tragedi än komedi.
info@opulens.se
