BIOGRAFI. “Jag tvekar inte en sekund inför att konstatera att Mårten Blomkvists bok är ett mästerverk i paritet med filmgeniet som boken avhandlar,” skriver Cecilia Persson som läst Mårten Blomkvists aktuella bok om Roy Andersson.
Sånger från folkhemmet ‒ Om Roy Andersson
av Mårten Blomkvist
Albert Bonniers förlag
Det finns någonting ytterligt vemodigt och sorgligt med att en efter en av de karismatiska personligheterna i den svenska kulturella offentligheten, som vi kände den, försvinner. Senast var det skådespelaren Ingvar Hirdwall och i samma andetag som jag tänker på honom minns jag Lars Molins dramaserie ”Tre kärlekar”.
Måhända är det bakvänt att inleda en recension om den lika karismatiske legendaren och regissören Roy Andersson som ännu lever. Men ändå inte med tanke på hur sångerna från ett krackelerat folkhem sjungs fram i hans melankoliska filmer. Dessa filmer som är lika genomtänkt utmejslade som när folkhemmet byggdes av noggranna byråkrater.
Det ska sägas med en gång att Mårten Blomkvists aktuella bok ”Sånger från folkhemmet ‒ Om Roy Andersson” är underskön läsning med fantastiska foton. Därtill med en välskriven textmassa som gestaltar Roy Anderssons liv och värv mycket respektfullt och lyhört. Roy Andersson lever som sagt men dessvärre har hans Studio 24 gått i graven.
Det framgår hur smärtsam separationen från studion var, som ett långlivat äktenskap som slutade med ett tungt och trasigt slut.
Livsverket är i symbios med dess skapare. Två oskiljaktiga delar av ett unikt stycke reklam- och filmhistoria. I boken rullas scenerna fram som en drömsk socialrealistisk film om ett smått ofattbart begåvat och egensinnigt produktivt liv.
I och med att Studio 24 stängt verksamheten har således Roy Anderssons mytomspunna arbetsplats i flera decennier försvunnit. En plats där fantastiska filmer som ”Sånger från andra våningen”, ”Du levande” och ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron” växte fram likt folkhemmets inre och yttre exteriörer.
I studion byggdes varenda scen av ett sammansvetsat arbetslag som på en byggarbetsplats. Kollektivet och individerna är två sidor av samma mynt och Roy Andersson framstår som en krävande men rättvis arbetsledare. Resultatet ska vara fulländat och vägen dit är lång och mödosam. Arbetslaget måste samarbeta och göra som chefen säger men likväl ha sina individuella kunskaper.
Fotona i boken jämte den kronologiska formen ger en heltäckande och gedigen bild av både filmmakaren och människan Roy Andersson och i centrum finns berättelsen om Anderssons mångfasetterade liv.
Jag har just inga större invändningar gentemot Mårten Blomkvist skimrande levnadsteckning som är lika intressant och väl genomförd som Anderssons egna arbeten. Den här boken kommer att bli en välförtjänt klassiker som ingen som skriver om Roy Andersson kan undgå att referera till.
Vad som tydligt framträder är det smått ofattbara sätt på vilket hans filmer skapades. Andersson gjorde hundratals reklamfilmer och till detta ska då hans prisvinnande och hyllade filmer läggas. Hans stora publika genombrott som filmregissör kom i senare delen av livet och han blev en folkkär person. Vad som är väldigt fint är det biografiska upplägget och kapitlens titlar är som vardagspoesi i likhet med filmerna. Vardagens myller och ting har Andersson en registrerande nyfikenhet på och fångar dess komplexitet med exakthet.
Både boken och Roy Andersson är förunderligt inspirerande och givande med och textens dialogiska stilgrepp fungerar verkligen. Intervjuerna kompletterar och kommenterar den gedigna empirin.
Potatisförsäljarens son växte upp under enkla förhållanden i en arbetarklassfamilj och med en livfull och lekande barndom som även innehåller mörker. Barndomen är som vi vet aldrig ett paradis även om den inte är påtagligt dysfunktionell. Fotona från Anderssons privata fotoalbum visar en liten gosse med klar blick i det framväxande Folkhemmet samtidigt som han säger i boken att det han såg kanske inte togs in i dess fulla vidd, men grodde inombords som sedan slog ut i full blomstring.
Roy Andersson föddes 31 mars 1943 på Uddevalla lasarett och i en tid då socialdemokratin var en självklar del av Sveriges identitet. Andersson växte så att säga upp när landet byggdes.
Under den framgångsrika reklamperioden blev Roy Andersson starkt beroende av alkohol och hans supande eskalerade men påverkade aldrig hans arbete nämnvärt. 2021 flyttade han till Lund och det var först då som uppgörelsen med alkoholen verkligen gjordes.
Anderssons filmer har ett politiskt budskap med skildringar av människor som tampas med sin tro på sig själva och tilliten till andra.
Folk som har sånger kan aldrig dö, sägs det och i Roy Anderssons fall är det filmer som aldrig kommer dö. Jag tvekar inte en sekund inför att konstatera att Mårten Blomkvists bok är ett mästerverk i paritet med filmgeniet som boken avhandlar. Det är bara att hoppas att den finner lika många överväldigade och lyckliga läsare som undertecknad. Så om jag ändå likt en filmkritiker ska drista mig till att ge Blomkvists bok och Roy Anderssons filmer ett betyg, blir det en klar femma.
cecilia.persson@opulens.se
