RAPPORT. Den 29:e Nordisk Panorama, nordisk kort-och dokumentärfilmfestival, avslutades igår. Ingela Brovik rapporterar från festivalen.
Den blänker som ett vackert smycke, den tillit som syns i ögonen på Leslie när han tittar in i dokumentärfilmaren Stefan Bergs filmkamera, i Leslie On Fire, öppningsfilmen på årets Nordisk Panorama i Malmö. I Leslie On Fire ( Leslie brinner) har regissören Stefan Berg i femton år följt den unge Leslie Tay uppväxt i Sofielund, en så kallad “utsatt stadsdel” i Malmö med folkhemsarkitektur med (som jag ser det) vackra tegelhus i klassisk stil. Men en tuff miljö där en ung kille som Leslie kan hamna snett- men vill komma vidare.
Filmen kan ses som både en rekonstruktion av Leslies liv och en road-movie från svår barndom/ungdom med frånvarande far, destruktiv miljö, ungdomsgäng/kriminalitet till drömjobb som musiker, sångare, låtskrivare inom svensk R&B, där Leslie med sin mjuka röst sjunger om hur han vill hem till Sofie/Sofielund igen. Leslies familjehistoria, föräldrar som flyttat från Ghana till Malmö, därefter separerat, har skapat en sårbarhet hos honom, som han senare transformerar till musik och text. Filmen visar att manlig sårbarhet snarare kan höja status för en ung musiker som Leslie- inte sänka den(som han tycks vara rädd för).
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
En film fylld av liv och energi att gestalta det som är svårt att få syn på, att följa Leslie på vägen mot en oviss spännande framtid, gjord med lyhördhet och briljans genom Stefan Bergs blick i filmkameran, och med genial klippning av Erik Bäfving, skånsk dokumentärfilms hemliga vapen.
En annan filmisk rekonstruktion i tävlingssektionen är Marcus Lindeens The Raft ( Flotten) om ett bortglömt excentriskt vetenskapligt projekt där flotten Acali startade 1973 från Kanarieöarna för att driva med strömmen (utan motor ) till Mexiko. Ett sociologiskt experiment som initierats av en spansk-mexikansk antropolog Santiago Genovés, som valt ut sex unga kvinnor och fem unga män från olika delar av världen för att utforska hur mänskliga konflikter uppstår. Kvinnorna har ansvaret, bland dem en svensk utbildad sjökapten. Regissören Marcus Lindeen har mixat filminspelningsmaterial från 1973 med ny filminspelning med några av deltagarna i en rekonstruktion av tid och rum- ombord på kopia av flotten. Det blir ett intensivt möte mellan personerna nu och då där 1970-talets utopier speglas i dagens läge, dialektiskt.
Den isländska Beyond Strength i regi av Baldvin Z handlar om Reynir Örn Leósson som blev världsberömd på 1970-talet som världens starkaste man,som kunde lyfta tunga hästar,dra isär järnkedjor och bryta sig ut ur fängelseceller. Det låter som en isländsk saga från historisk tid, men det vi får se i filmen bevisar den spenslige mannens ofattbara styrka, han ser alltid melankolisk ut, dricker mycket alkohol, tycks jagas av många demoner. En dokumentär om en bisarr berättelse som blir så stark för att filmen tonar ner det som en Hollywoodfilm skulle ha fokuserat — här, en lågmäld egensinnig berättelse i tävlingen.
Boys Who Like Girls i regi av Inka Achté , en finsk-norsk-indisk dokumentär om den proteströrelse av män och kvinnor som startat i Indien efter uppmärksammade gruppvåldtäkter mot unga kvinnor. Med demonstrationer, folkbildning och annan aktivitet med fokus på pojkar och unga män är planen att skapa hälsosam maskulinitet där bland andra tonåringen Ved går med i projektet för att skapa en bättre framtid, utvecklar en oväntad aktivitet- street-dance, som protest. En angelägen film som visar hur starkt engagemang det finns i Indien att förändra patriarkala strukturer, manligt förtryck och hierarkier, finna en ny väg framåt.
Ytterligare en dokumentär i tävlingen om Indien är Raghu Rai — an Unframed Portrait, en finsk-norsk-indisk film i regi av fotografens egen upproriska dotter, Avani Rai, om Magnum fotografen Raghu Rai och hans 50-åriga suveräna arbete att fånga indisk historia. Klassisk stil med sensibel kamera som finner det oväntade, det som sträcker ut tiden, i sina fotografier i världsklass, som legendariske fotografen Cartier Bresson.
Funny Games är titeln på det tävlingsprogram för bästa nordiska kortfilm, både spelfilm och dokumentär, som kan ställa saker och ting på sin spets eller ta ut svängarna med svart humor.
Som i norska The Proposal i regi av Det sporadiske filmkollektivet, där den unge Joachim inte får det svar som han hoppats på när han friar till den unga kvinnan som är hans livs kärlek. Båtmotorn kapsejsar, de får ro ut till ön där vänner väntar på att fira. Eller svenska We Retired People i regi av Tia Kouvo där ett äldre par kollar vad maten kan kosta i dagens reklamblad, ett absurdistiskt mästerverk i timing.
Erik Holmströms och Fredrik Wenzels As We´re Told ( Vi bara lyder), en film byggd på den dockteaterföreställning gjord efter Roland Paulsens bok om arbetsförmedlingen, som gjort succé i Malmö och på turné runtom i Sverige.
Filmen är aningen mer aggressiv än teaterföreställningen, blir till en vass komisk studie i överlevnadsstrategier i en irrationell byråkrati, där varje replik är autentisk — således en dokumentärfilm — men annorlunda.
Magnus Rutbergs Sanctuary är en kortfilm med utgångspunkt i Descartes citat “Cogito ergo sum”, en minimalistisk existentiell film med mycket undertext, som visar Nordisk Panoramas omfattande rikedom av mångfald och fantasifulla konstnärliga uttryck.
info@opulens.se
