Många höjdpunkter på filmfestival i Båstad

FILM. Ingela Brovik har varit på Lilla filmfestivalen i Båstad. Här kommer hennes sammanfattning som rymmer ett flertal höjdpunkter.

Det är en stor publik på biografen Scala under årets Lilla filmfestivalen i Båstad inför visningen av ”Lust och fägring stor”, den sista filmen av Bo Widerberg. En film som hade premiär 1995 och vann 1996 års Silverbjörn i Berlin 1996, nominerades till en Oscar för bästa utländska film. Widerberg fick en guldbagge för bästa regi och filmen fick även guldbagge som årets bästa film.

Så kan det går för en outsider, en rebell inom den svenska filmen som då hade varit utanför branschen, länge ‒ och som gjorde succé ‒ igen. Jag var i Cannes när han berättade att han skulle starta en filmfestival i Båstad 1996. En tid därefter gick han bort, den 1 maj 1997, efter att ha skapat sin egen väg att göra film, med både kärlek och konflikter.

Att se hans berömda film på filmfestivalen i Båstad är intressant, en film som utspelas i hans hemstad Malmö 1943 där skolan genomför sin undervisning som vanligt, med Marika Lagercrantz som lärare och Johan Widerberg som hennes elev, de som blir ett hemligt kärlekspar medan andra världskriget pågår.

Efter den 130 minuter långa filmen visas ett unikt bakgrundsmaterial från Lust och fägring stor, filmat av Jan Troell och klippt inför festivalen av Yohanna Troell, som visar hur det gick till då Bo Widerberg regisserade. Troell har skapat intensiva närbilder där vi i publiken kan se och känna den totala närvaron inför regiarbetet, fysiskt-psykiskt påtagligt. Någonting liknande har jag aldrig sett förut, en mycket spännande premiär.

På festivalens nästa dag presenteras ett program om och med Jan Troell, som skapat detta filmverk tillsammans med filmproducent Kalle Boman och Yohanna Troell, med titeln ”Det var en gång ett nu- ett projekt under utveckling”. Citat ur presentationen:

”Naturligtvis kan det hända att huvudpersonen i berättelsen bär spår av sin upphovsperson som råkar befinna sig på livets slutsträcka. Han kan diagnostiseras som hypokondriker men också som överkänslig och okänslig, vänlig och hänsynsfull men också arg och hänsynslös etcetera. Kort sagt till synes en människa men ett besvärligt exemplar både för sig själv och andra. Hans stora undan är: hur blev jag sådan?

I sökandet efter svar på frågan letar han i minnet assisterad av en filmprojektor som rullar upp fragment ur hans tidigare liv.”

Därefter visas vad som blir till en existentiell road-movie med klipp/scener ur Troells filmiska universum som visar tidsdimensioner på regissörens unika vis, avgörande ögonblick , blickens kraft, som filmbilder från New York före den 11 september 2001, som väver ihop tidens kraft, då och nu.

En dynamisk kreativ tidsdimension öppnar sig. ”To be continued”, säger Kalle Boman efter visningen, som är en höjdpunkt på årets filmfestival i Båstad.

Många andra intressanta filmer visas också på festivalen, som Jessica Laurens animerade kortfilmer, hon har tidigare gjort en lång serie Vem-filmer. I år besöker hon festivalen med tre nya animerade filmer som är unikt visuella, mellan lek och allvar. Oförglömlig är hennes ”To Garbo and Lenin”, där de två berömda personerna har ett fiktivt möte i Stockholm på PUB:s varuhus. De har båda förlorat en dröm, och går genom 1910 års Stockholm. Det är en historisk fantasi om två öden, som möts, Det är elegant genomfört och politiskt intressant. I verkligheten var de båda i Stockholm vid denna tid.

Det som sticker ut på årets festival är de många vitt skilda dokumentärfilmer som visar att svensk dokumentär ‒ ofta skånsk ‒ har hög kvalitet, och väcker intresse både i och utanför Sverige ‒ som skånske Axel Danielsons och Maximilien Van Aertrycks ”And the King said, What a Fantastic Machine,” om fotografins och filmens historia.

Det är en dynamisk, starkt berörande dokumentärfilm om hur det hela började, med närmast magiskt berättande om foto och verklighet. Den ger en ny bild av den fotografiska bildens historia. Filmen startar från en nollpunkt som för historien framåt och öppnar nya perspektiv, skapar en mångfacetterad berättelse om vad film kan åstadkomma, propagandafilm liksom reklamfilm.  

”And the King said, what a Fantastic Machine” är en av höjdpunkterna på årets festival.

Andra minnesvärda dokumentärer är ”Jävla pappa” i regi av Gyberg-Ivarsson, där filmen följer den unge regissören och hans ofta berusade pappa när de bygger om en skåpbil till en husvagn, med humor och ömhet, liksom ”Bröderna Andersson”, ett work-in-progress där regissör Johanna Bernardsson skildrar fyra bröder med dålig kontakt. En av dem regissör Roy Andersson i frustrerat läge (blir av med sin berömda studio 24).

Fredrik Gerttens nya ”Breaking Social” om sociala kontrakt och pengar, har ett liknande tema som Stefan Jarls nya ”Själen för fan”, en mycket angelägen film om pengar och makt i det nya, hårt kapitalistfixerade Sverige. Det är en film som alla borde se.

Den nya filmen ”Lakocinskis´s 9: Documenting the Unspeakable”, är en dokumentär i regi av Magnus Gertten, Caroline Troedsson och Sebastian Claeson. Det är fråga om en angelägen film om ett omfattande material av fångarna i lägret Ravensbrück med över 500 vittnesmål gjorda i Sverige1945, ett unikt material, en film som ger en ny aspekt på historien.