90-TALS-FLIRT. Christoffer Andersson har sett den Netflix-aktuella actionrullen SAS: Rise of the Black Swan och konstaterar att det är den största 90-tals-flirten på länge. Men också att teamet bakom filmen lyckats bra med slutresultatet.
SAS: Rise of the Black Swan
Regissör: Magnus Martens
Netflix
Efter sin roll i Orange is the New Black kan man väl säga att det har gått stadigt uppåt för explosiva Ruby Rose. Och i år syns hon som antagonist-psykopat i Netflix-aktuella actionrullen SAS: Rise of the Black Swan där hon levererar intensivt som alltid. I övrigt är filmen mest en psykologisering av Die Hard-filmerna.
Som en kuriositet kan nämnas att Andy McNab, författaren till romanen som filmen baserats på, är en före detta medlem av brittiska SAS. Under Gulfkriget blev han fängslad och torterad av irakiska soldater. Sean Bean spelade honom i filmatiseringen av händelserna (Bravo Two Zero, 1999).
I filmen får vi möta psykopatfamiljen Lewis vilka anlitas som legosoldater. En flicka lyckas filma ett klipp, som läggs ut offentligt. Högt uppsatta arbetsgivare inom det brittiska ministeriet förnekar allt och familjen blir plötsligt allmänt villebråd; man har jagat Lewis länge i Europa och nu är timmen slagen. Skillnaden är att Grace Lewis (Rose) och pappa William Lewis (Tom Wilkinson) inte är de enda psykopaterna. Jag utelämnar sonen Oliver Lewis (Owain Yeoman) därför att han är särlingen i familjen Lewis, det vill säga han är inte psykopat. Desto sorgligare är att han gör allt för att få sin systers och sin faders bekräftelse, genom att försöka framstå som psykopat.
Tom Buckingham (Sam Heughan) är den ”goda” psykopaten. Dam-dam! Uppbyggnaden är solklar: psykopat mot psykopat. Jag behöver inte ens varna för spoilern därför att konceptet är ju solklart. Hur många minns Sylvester Stallones punchline i Demolition Man: ”It takes a maniac to catch a maniac”?
Tom ska ta sin flickvän Sophie (Hannah John-Kamen) till Paris för att fria. Oturligt nog är det just det tåg de sitter på som Grace Lewis har bestämt sig för att kapa. Oturligt för Tom Buckingham eller för Grace Lewis? Det får du se efter själv. Det är Die Hard (Bruce Willis) och Under belägring (Stephen Segal) i modern tappning.
90-talets stereotyper duger inte längre. 2021 måste vi få tränga in i hjältarnas och skurkarnas medvetanden för att kunna stilla oss. Vad kan då vara bättre som motvärn än att göra karaktärerna till psykopater? Snacka om genväg till 90-talet!
Fast filmen är ingen besvikelse. Den har gjort succé på Netflix. Och jag instämmer i kören som prisar den, men det är bara därför att jag gillar 90-talets filmepok. Det var liksom enklare då. Andy McNab (bokmanus), Laurence Malkin (filmmanus) och Magnus Martens (regi) gör den största flirten med 90-talet på länge. Och de gör det bra.
info@opulens.se
