HÖJDPUNKTER. Ingela Brovik rapporterar från ”Latinamerika i fokus” i Malmö. En återkommande filmfestival som bjöd på flera höjdpunkter. Däribland den mexikanska filmen ”Mamma”.
– Kolonialismen har skapat rasism och våld som pågår än idag, säger regissören Xun Sero, online från Mexiko, om sin dokumentärfilm ”Mamma”, i diskussion med publiken på bio Panora i Malmö där filmfestivalen Latinamerika i fokus arrangeras för 21:a året i rad.
Filmen handlar om hans egen mamma och blir till en dialog mellan mor och son.
I filmen utforskas motiv som respekt och våld, kort sagt företeelser som finns i mammans liv, med tonvikt på en frånvarande, våldsam pappa. Det är fråga om en intensiv och levande dokumentär med mycket starka känslor mellan mor och son. En film som tagit regissören sex år att göra. Uppvuxen i Mexiko som tzotzil , i ett utanförskap , har regissören sitt eget perspektiv på livet i Mexiko om motsägelserna, våldet och att kunna samtala med varandra om det svåraste.
Kort sagt var filmen en verklig höjdpunkt på årets upplaga av ”Latinamerika i fokus”, som funnits i Malmö i tjugo år som en av flera profilerade filmfestivaler i staden, som BUFF, Barn-och ungdomsfilmfestivalen, Ifema, den största kvinnofilmfestivalen i Sverige, Malmö Arabfilmfestival MAFF, Nordisk Panorama (nordisk kort-och dokumentärfilm) och Antirastiska filmdagar, med mera.
Bland andra angelägna filmer kan jag nämna ett dokumentärt verk i två delar om Chile, ”Slaget om Chile: Ett obeväpnat folks kamp”. Första delen heter ”Bourgeoisiens uppror”, och andra delen ”Statskuppen”. Den sistnämnda handlar om hur militären förberedde kuppen samtidigt som en rad ekonomiska kriser, strejker och protester från arbetare pågick. Den ger nya aspekter på statskuppen och fördjupar perspektivet.
Invigningsfilmen ”Det värsta hittills” i regi av Ivan Garzon Mayorga, från Colombia, är en dramatisk spelfilm om en svårt sjuk mor och två bröder som återförenas och inte vet hur de skall klara av situationen som liknar en förbannelse, där man inte vet hur lång tid modern har kvar av sitt liv. En av flera filmer där relation mor-son fokuseras på ett sätt som visar på ett samhälle med stora problem.
Kortfilmsprogrammet ger en annan aspekt, ett rikt varierat urval av film om Latinamerika, där dokumentären ”Levande kroppar” i regi av Andrea Arauz berättar om kvinnors utsatta situation genom röster som tillsammans med filmbilder från olika städer i Honduras, blir till en existentiell road-movie genom kvinnors utsatthet , utan att exploatera någon. Det är en annorlunda och stark film.
En annan minnesvärd film är ”Anas längtan”, i regi av Luis Angel, som berättar om den lilla flickan Ana, som skickas av sina föräldrar till ett torg i staden för att sälja tomater, i stället för att gå till skolan- dit hon längtar. Men hon säljer inte mycket, och får därför inte gå till skolan som ett straff. I eftertexten står bland annat att ytterst få flickor kan läsa, i dagens Guatemala. Det är en kortfilm som säger mycket.
I filmen ”Under samma himmel”, i regi av Ana Laura Calderon, Mexiko, möts två flickor, 4-åriga Andrea och 6-åriga Marina, som blir vänner när de leker på varsitt hustak under pandemin i Mexiko City. Det är en innerlig, kärleksfull film om vänskap, respekt och ensamhet. En av många filmer att ta med sig från årets filmfestival.
info@opulens.se
