IFEMA. Ingela Brovik rapporterar från Ifema, Sveriges äldsta kvinnofilmfestival som nyligen hållits i Malmö.
Ifema/ International Female Film Festival 2024
Malmö
”As The Tide Comes In”, är en dansk dokumentärfilm i regi av Sofie Husum Johannesen och Juan Palacios, var invigningsfilm på Ifema, International Female Film Festival. Det rör sig om en kvinnofilmfestival i Malmö som arrangerades för 18:e året i rad.
Festivalen visar kort-och långfilmer av kvinnliga filmregissörer från hela världen, dock hade invigningsfilmen två regissörer, en kvinnlig, Sofie Husum Johannesen och en manlig, Juan Palacios. Efter filmvisningen följde en diskussion med den kvinnliga regissören om hennes insats i denna film. Det blev ett intressant och ovanligt samtal om kvinnligt och manligt filmskapande.
Denna danska dokumentär handlar om den lilla danska ön Mandø i Vadehavet där det bor 27 invånare, på en ö där det ofta är hårt väder och översvämningar, vilket är jobbigt för de som bor där. Men nu kan det bli ännu värre på grund av oroande klimatförändringar.
Filmen följer med stor lyhördhet en familj som bott på ön i åtta generationer och vi får möta den sista bonden som vägrar att ge upp. Han hoppas även på att hitta en fru. Samtidigt firar den äldsta kvinnan på ön sin hundraårsdag med glädje.
”As The Tide Comes In” är en av de bästa dokumentärfilmerna på årets Ifema med sin personliga men ändå allt annat än privata berättelse. Allt är filmat med dynamisk filmkamera, som visar mycket, men aldrig exploaterar invånarna på denna ensamma ö, vars skönhet gestaltas på ett lågmält vis.
”Grand Me”, heter en dokumentär i regi av Atiye Zare Arandi berättar om den åttaåriga flickan Melina som bor med sina morföräldrar i en iransk stad. Hennes föräldrar som är skilda, hör av sig till dottern på mobiltelefon och dyker upp ibland. Men ofta blir dottern besviken och de ses alltför sällan. Det är en tuff liten flicka som står i fokus i denna annorlunda dokumentär där saker förändras då hon fyller nio år – och blir myndig (!) enligt lagen i Iran.
Då händer det saker som inte skall avslöjas här – i denna annorlunda dokumentär, om ett barn, åtta år gammalt, med lust att försöka förstå och genomskåda tillvaron. Hon må vara liten, men vill bestämma själv över sitt unga liv. Detta är filmbilder som fastnar i minnet.
I kortfilmsprogrammet finns korta intensiva berättelser som också är minnesvärda, som ”How To Please” i regi av Elina Talvensaari, Finland. Den handlar om en ung man som flytt från inbördeskriget i Irak för att söka uppehållstillstånd och asyl i Finland. Men hans ansökan avslås, gång på gång, och det uppstår en tung intensitet som i Becketts pjäs ”I väntan på Godot”. Det är en stark kortfilm och avgjort en av festivalens bästa i sin kategori.
”Projekt Pappa”, är en kortfilm i regi av Camilla Jämting, är en annan film som går sin egen väg, om en ansträngd far-och dotter-relation, Här har vi att göra med en självbiografisk debutfilm om kärlek, frustration och lust att ta itu med det hela. Camilla är feminist och konstnär medan hennes pappa, som ser snäll ut, är ett slags förförare och expert på att lära män hur man lyckas på Tinder. Det blir en både rolig och drastisk film, som biopubliken skrattar högt åt.
Könsroller utmanas i de samtal som förs mellan dotter och far. Konversationerna är humoristiska. Och ibland rent av bisarra som när samtal pågår under topless-promenader.
Långfilmen ”Motherboard” är en spelfilmsdokumentär (en lite ovanlig genre) av och med Victoria Mapplebeck, som vid 38 års ålder var ensamstående, gravid och utan pengar. Omständigheterna gjorde att hon valde att filma sig själv och sin lille son i olika mer eller mindre dramatiska situationer. Det är en mycket bra och på många vis annorlunda film. Det är en oväntat rolig och mycket kärleksfull berättelse om svårigheter och att komma vidare i livet. Allt skildrat med extra mycket kärlek och humor.
info@opulens.se
