FILMMEDIET. I vanliga fall presenterar Opulens varje månad en essä, som fördjupar sig i en enskild film i ett folkbildande syfte. Den här gången fördjupar sig emellertid Filip Hallbäck i ett samtidsfenomen, nämligen kattvideor.
Från filmmediets begynnelsefas finns det två minnesvärda filmklipp att beskåda där katter står i centrum: Boxing Cats (Thomas Edison, 1894) och Sick Kitten (George Albert Smith, 1903). När jag tittar på dessa över hundra år senare upplever jag att dessa klipp skulle lika gärna kunna ha gjorts idag, med ett filter. Katternas beteendemönster är oförändrat.
Kattungar framstår mer eller mindre alltid som oskuldsfulla i en tillvaro av oberäkneligheter, vilket väcker empati hos åskådaren. Ibland används uttrycket ”cuteness overload” (”överbelastning i form av gullighet”) för att understryka känslomässiga effekter hos åskådaren när det är kattungar som visas.
Vuxna katter framställs som utforskande varelser som ständigt är på sin vakt och som ”utsätts” för olika ”plötsligheter”, till exempel att de plötsligt upptäcker en gurka (som ägaren placerat bredvid dem) när de äter ur sin matskål och blir skräckslagna. Ibland finns det samspel mellan dessa, till exempel vid födande eller amning.
Sedan millennieskiftet har kattvideor spelat en påtaglig roll i en blomstrande cyberkultur och blivit ett av vår tids stora internetfenomen. Dessa hemmagjorda, icke-kommersiella videor spelas in på hobbynivå via smartphones, uppladdas på videokanaler och sprids via sociala medier.
Ibland når vissa enskilda videor miljontals visningar världen över, fastän flera av dem bara är några fåtal minuter långa, till exempel The Two Talking Cats (TheCatsPyjaaaamas, YouTube, 28:e juni 2007) och Cat Mom Hugs Baby Kitten (dragomirnet86, YouTube, 26:e maj 2011). Ja, det anordnas till och med filmfestivaler med kattvideor som genomgående tema, till exempel i New York, Minneapolis och i Seattle Även Stockholms Filmfestival hade kattvideor som tema år 2014. Vissa katter får internationella genomslag, till exempel Maru och Grumpy Cat.
Den australienska medievetaren Radha O’Meara vid Melbourne University gjorde en studie 2014 på kattvideors berättarstrukturer och observationsmetoder, samt nöjesaspekten hos åskådaren när de tittar på dessa typer av videor. O’Meara fokuserar på live-action-katter, snarare än så kallade ”lol-cats” och påpekar att kattvideors popularitet baseras bland annat på det faktum att katter har en global räckvidd bortom alla språkbarriärer och att åskådare projicerar sina egna tankar och känslor på katter.
Rent tekniskt filmas katter i en vardaglig miljö med en smartphone, utifrån ett observationsläge som den amerikanska filmteoretikern Bill Nichols beskriver som en icke-interventionell typ av dokumentärt berättande.
Själv är jag övertygad om att en av många förklaringar till kattvideons gränslösa popularitet är att kattvideors essens bottnar i människans sökande efter att fånga det omedelbara
Denna filmtraditions namn stavas Cinema Verité (filmsanning). Med minimal tillämpning ljud och språk, live-inspelning samt en kort varaktighet genomförs filmandet av amatörer, som med tillgång till den ”nya” tekniken filmatiserar det vardagliga.
Vidare klargör O’Meara att det är minimalistiska ”berättelser”, som fokuserar på små ögonblick av något sorts skådespel som in tur förmedlar sinnliga intryck av universalitet, intimitet och spontanitet. Det medför ofta komiska effekter, då katter visar sin brist på förståelse för människans grundläggande förhållanden.
En klassisk kattvideo, enligt O’Meara, inleds oftast med ett lugnt sinnestillstånd, som därefter möter på plötsliga överraskningsmoment. Den stilla tillvarons avbrott är grundläggande för kattvideor.
Själv är jag övertygad om att en av många förklaringar till kattvideons gränslösa popularitet är att kattvideors essens bottnar i människans sökande efter att fånga det omedelbara, i vilket det verklighetstrogna, det okontrollerbara, det oförutsägbara ryms och återfinns i det vardagliga. Idag har teknologin utvecklats i så pass lång utsträckning att det har blivit möjligt att spela in sin vardagliga tillvaro, med hjälp av sin smartphone.
Samtidigt är det viktigt att understryka att populariseringen av kattvideor har en historisk utveckling.
För den intresserade rekommenderar jag Internetmuseets genomgång om hur katter tog över internet. Det är inte utan anledning man ibland litet skämtsamt säger att ”internet is made by cats”.
info@opulens.se
