LIVESTREAM. Lena Torquato Lidén har tidigare skrivit om satsningen Jukebox på Folkteatern i Göteborg. Här kommer ytterligare en rapport från en ny föreställning som streamas.
Jukeboxen i Teams-rummet sätter igång och först måste jag gnugga mig i ögonen. Vad jag ser framför mig är en halvliggande skådespelerska med vad jag i första anblicken tror är ett vitt fejkskägg i ansiktet, iklädd morgonrock. Det är inte utan att man kan tro att man undrar om det kommer bli någon föreställning överhuvudtaget.
Men snart blir det åka av… Hon klickar igång en gammal BASF-bandspelare med en monolog som handlar om en skilsmässa, om den intensiva smärtan när du räknar timmarna efter att ha blivit lämnad. Under tiden som vi båda lyssnar på bandinspelningen med en vibrerande smärta rakar hon bort det som tydligen var rakskum ur ansiktet och plockar omkring lite i sin necessär som om hon gör sig redo för att gå och lägga sig eller motvilligt just har gått upp.
Texten har en karaktäristisk tidlös plågsamhet, i beskrivningarna av hur Strindberg känner angående den som övergett honom, närvaron eller ögonblick av vad som känns som telepatisk kontakt. Bandspelaren stängs av och hon fortsätter sin berättelse med tolkningar av rykten om hur hans älskade nu kommer att trolovas med någon annan och huruvida hon nu är havande med sin nya fästman.
Det är mycket, mycket bra och det gäller både manus och framförandet.
lena.torquato.liden@opulens.se
