SOCIALA MEDIER. “Det återstår att se hur vi i framtiden handskas med den potentiella digitala otryggheten”, skriver Karolina Bergström.
När undertecknad var tonåring var det mest skrämmande man kunde tänka sig ett ödehus, gärna befolkat av demoner eller massmördare. Skräckfilmsdebuten begicks i sällskap med en kompis storebrors VHS-kopia av Lucio Fulcis Zombi 2, en rätt så bisarr historia som inkluderade taffliga effekter, voodoo och närkamp mellan en zombie och en haj, dock inte desto mindre otäckt för en dåtida femtonåring. På bio skrämde Anthony Hopkins rollfigur, kannibalen Hannibal Lecter, i När lammen tystnar upp de två bredvidsittande vännerna till den grad att de under hela filmen kramade mina respektive armar närapå blå, och på den lokala filmstudion gjorde Adrian Lynes psykedeliska skräckthriller Jacobs inferno ett outplånligt intryck.
Det har väl i princip aldrig saknats skrämmande saker i filmens värld. Men vad man på 1980-talet nog inte hade kunnat föreställa sig, var och hur datorer och internet (varav det sistnämnda knappt var påtänkt då) skulle komma att bli den moderna skräckens främsta arena, inklusive sociala medier som Facebook. De senaste åren har den nätbaserade skräcken blommat ut på allvar i filmer som Unfriended (2014) och decemberpremiären Friend request (2016), där en borttagen Facebookvän efter sitt självmord tar huvudkaraktärens Facebook-konto i besittning med demonisk intensitet.
För visst är det så att det som skrämmer oss mest ofta är det som lurar mitt framför näsan på oss, snarare än något ödehus vi ändå aldrig skulle hamna i själva? Och om vi inte ens kan lita på de sociala medier som i dag upptar i genomsnitt en tolftedel av våra dygn, vad ska vi då kunna lita på? Faktum är givetvis att vi inte kan det, med smarta sökmotorer som blixtsnabbt ringar in alla våra steg på nätet och omsätter dem i profithungriga annonskampanjer, eller för den delen förment välmenande sociala nätverk som i hemlighet tar allt större del av våra liv. Att filmindustrin nu tagit fasta på den inneboende skräck som lurar i att inte ha kontroll över det allvetande internet vi ständigt är beroende av, är helt naturligt.
”Hämnden kommer online” är devisen för den högteknologiska skräckfilmen Unfriended, där i princip hela handlingen utspelar sig på en datorskärm. När en grupp vänner samlas online i en Skype-chat på ettårsdagen efter sin mobbade skolkamrats självmord, får de snart sällskap av en okänd deltagare som snart både spammar deras sociala medier och utför betydligt värre handlingar än så. För unga som ser nätet som den sista trygga utposten, kanske på grund av social utsatthet i verkliga livet, blir förstås tanken på en från början vänlig nätvän som visar sig ha onda avsikter desto mer skrämmande. Och dessa finns förstås redan i verkliga livet, som exempelvis de individer som hetsade den brittiske tonårspojken Daniel Perry till att begå självmord efter att ha fått honom att utföra sexuella handlingar inför webbkameran och sedan hota med att lägga upp filmerna på nätet. Eller den okände näthatare som genom en rad anonyma textmeddelanden och fejkade dejtingsidor drev den artonåriga High school-studenten Brandy Vela till att skjuta sig själv rätt framför sin familj.
Dessa ungdomars nakna utsatthet på nätet, kombinerat med det faktum att gränsen mellan det ”verkliga” livet och våra digitala liv snart är tunnare än silkespapper, är i sig mer skrämmande än Fulcis stapplande zombier och Hannibals kannibalorgier tillsammans. Återstår att se hur vi i framtiden handskas med den potentiella digitala otryggheten – samt hur filmindustrin kan dra nytta av densamma förstås.
karolina.bergstroem@opulens.se
