FILMFESTIVAL. Ingela Brovik rapporterar från 47:e upplagan av Göteborgs filmfestival.
En gris med försiktigt litet leende införd snygg kostym, vit skjorta och slips , skapad av Niki Lindroth von Bahr är årets festivalaffisch på 47:e upplagan av Göteborg Film Festival, en affisch som syns överallt i staden. Eftersom AI är årets festivaltema ville konstnären ta sig an denna tematik på något sätt, har hon själv formulerat det i en intervju om bilden.
Det är någonting magiskt med denna grisbild som gör att det är svårt att släppa den och gå vidare in i biografen, kanske den kluriga blicken?
Känslan av den märkliga grisbilden följer med in i biografen till invigningsfilmen ”Hanteringen av odöda”, ett skickligt zombiedrama baserat på John Ajvide Lindqvists skräckroman i regi av Thea Hvistendahl, norsk regissör som gör en berörande story om tre familjer som alla fått sorg efter att familjemedlemmar dött. Men sen börjar de röra på sig. En annorlunda invigningsfilm som publiken diskuterar med emfas efteråt.
Den deltar i den stora nordiska tävlingen liksom även ”My Wonderful Stranger” i regi av Johanna Pyykkö, ännu en norsk regissör, om en tonårstjej som iscensätter en fantasifull lögn inför en man utan minne. En bisarr film som på sitt eget sätt visar en tidsanda, indirekt.
”Hypnosen”, i regi av långfilmsdebuterande Ernst de Geer är en underfundig film, satir på entreprenörskapets falska autenticitet och sociala rollspel inför en pitching på internationell nivå.
Det är en utmärkt regi av Ernst de Geer och mycket bra foto av Jonathan Bjerstedt. Tillsammans med skådespelarna Asta Kamma August och norske Herbert Nordrum tar de ut svängarna. Särskilt i scenerna då Asta Kamma Augusts rollkaraktär Vera går till en hypnosterapeut för att sluta röka. Den behandlingen gör att Vera släpper alla hämningar inför ett hajpat event som skulle bli ett finansiellt genombrott, speciellt för Nordrums karaktär André. Veras beteende skapar en surrealistisk dimension i filmen om event, workshop och livsavgörande pitching i techvärldens tid. Detta gör filmen till en av de bästa i den nordiska tävlingen.
Höjdpunkten festivalens andra dag
”Painkiller”, svensk film i regi av Gabriela Pichler i programmet Nordic Light är höjdpunkten på festivalens andra dag. Det är en stark intensiv film mellan lek och allvar, energi och lyhördhet om en stolt och envis/egensinnig mamma från Balkan och hennes dotter. De är arbetarklass och bor på Hisingen i Göteborg.
Mamman älskar sin dotter men förstår inte hennes idé om att bli konstnär. Denna moder lider av kronisk värk efter sitt arbete som städerska.
I en oförglömlig scen har dottern skapat en rosa staty av sin mamma, sätter den på bilens tak och kör runt i Göteborg förbi alla kända statyer, som Poseidon på Götaplatsen. Det är en film i egen stil med dynamiskt konstnärligt foto av Johan Lundborg, som även är medförfattare till manus. Filmen visas på SVT i ett antal avsnitt – vilket man inte bör missa.
I Nordic Light kan man också se ”Det omätbara”, som är en svensk dokumentär i regi och foto av Nils Petter Löfstedt. En regissör som på förra årets filmfestival hade sin urpremiär på dokumentärfilmen ”På Hvitfedtska bodde vi”. Den nya filmen visar dagens läge för barn på förskola och gamla i äldrevård, båda dessa grupper utsatta för neddragningar inom den sociala sfären. Löfstedt som själv har jobbat i dessa branscher visar med sitt insiktsfulla, känsliga filmande avgörande ögonblick inom vård och omsorg. Det är en annorlunda dokumentär om Sverige i vår tid som skapar nya perspektiv. Oförglömlig. En film som borde ses av alla, inte minst de som har ansvar för sakernas tillstånd.
Kortfilmerna en höjdpunkt
”Startsladden” är en höjdpunkt på festivalen med ett urval av årets bästa kortfilm, med “årets mest spännande regissörer” enligt festivalprogrammet, där den bästa kortfilmen fick priset strax efter att programmet avslutats inför fullsatt biograf Draken. Det blev ”En hjältes död”, en story byggd på Pär Lagerkvists 100 år gamla novell om vad kyrkan gör för att locka nya medlemmar, en märkvärdig film, väl värd sitt pris.
Andra kortfilmsprogram som gör intryck är ”Working Class Heroes” om arbetare i dag, på olika håll, där kortfilmen ”Kaos”, om en pojke som går i sjuan och har svårt att lugna ner sig i klassrummet, är en viktig film. Hans speciallärare Diana har också problem men vill inte att pojken skall råka illa ut, och efter våldsamheter ställs saker på sin spets. Kort sagt, en av de bästa kortfilmerna på årets Göteborg Film Festival, en av många att ta med sig ut, från biografen. Liksom experimentet med AI via Bergmans Persona. Eller det filmpolitiska ”toppmötet” när kulturministern kom till Göteborgs filmfestival för att diskutera svensk film och biografproblemet, att folk inte längre går på bio i någon större omfattning.
Men på filmfestivalen är det hela tiden fullsatt, publiken är glad att vara där. Något för politikerna att lära sig av?
info@opulens.se
