Från insidan av flyktingkrisen

TV-SERIE. Frakt är en finsk dramaserie om internationell människosmuggling som finns att se på SVT Play. Christoffer Andersson berörs av det starka temat.

Mamma Kiki (Evelyn Rasmussen Osazuwa), Pappa Aman (Geoffrey Erista) och dottern Liah (Ariela Francis) lever ett vanligt liv i Eritrea med middagar och godnattsagor när de måste fly, när Amans syster kommer in i deras hem och drar våldsamheterna i landet med sig. Det blir upptakten på Frakt – en berättelse från insidan av flyktingkrisen.

Dussintals flyktingar vid en nordafrikansk strand kliver ut i vattnet mot båten som ska ta dem över Medelhavet till Europa och till tryggheten. Men den lilla båten håller inte och i tumultet splittras Kiki, Aman och Liah: Aman och Liah tar sig upp på båten men inte Kiki. Någonstans hörs ett skrikande spädbarn. Tankarna går oavlåtligen tillbaka till minnet av Alan Kurdi.

(”Vindarna vände på stranden i Bodrum den 2 september 2015” skrev Karin Ahlborg i Aftonbladet. Bland annat Kanada och Storbritannien ökade sitt flyktingintag omgående och radikalt bara dagar efter att bilden svept över världen, bilden av treåriga Alan Kurdi som spolats upp på stranden i Bodrum. 36 000 kronor kostade familjens flykt från Syrien. Bara fadern överlevde.)

Riku (Johannes Holopainen) stjäl en blå van på en parkering vid ett snabbköp i Finland. Självklart ovetande om att bilen tillhör Sammy (Alain Azérot), människosmugglare och Kikis far och även sin dotters finansiella trygghet. Riku kör hem till verkstaden där han bor tillsammans med yngre brodern Joni (Amos Brotherus) för att plocka isär den och sälja i delar.

Men när Riku och Joni hör dova rop inifrån bilen ställs hela företaget på ända. Riku öppnar en lucka i golvet och ur luckan kliver en familj om fyra: mamma, pappa, dotter och son. Bröderna i verkstaden blir plötsligt indragna i människosmugglingens värld och med en skuld hos Kronofogden på 5 000 euro försvåras det moraliska dilemmat.

Den smugglade familjen i vanen blir installerade i verkstaden därför att sonen, Rayan (Luka Pajuhi), får hög feber och måste läggas in på sjukhus. Sammy var i själva verket på väg till Stockholm med ”lasten” men nu är de fast i Finland som oregistrerade flyktingar. Oregistrerade flyktingar har lika många rättigheter i ett land som hundar.

Kamal (Jalal Hajali) jobbar som tolk inom socialtjänsten tillsammans med juristen Maria (Oona Airola). Kamal är Rayans morbror och tar tacksamt emot Marias hjälp om att bli förmyndare åt Rayan för att säkerställa hans vård. Hon å andra sidan har stått i adoptionskö flera år och fäster sig kanske lite väl mycket vid pojken.

Frakt består alltså av flera mindre berättelser sammanflätade i varandra. Risken är att det blir rörigt men Matti Kinnunen gör ett genialiskt arbete med trådarna.

Vissa skådespelarinsatser är väl inte helt övertygande, Johannes Holopainen och Amos Brotherus känns för det mesta ganska stela. Slagsmålsscenerna saknar helt intensitet och blir ibland rentav löjliga. Jag begriper att man velat höja realismen men realism-lustan får inte tränga undan det filmiska – det är fortfarande konst och konst måste få vara konstnärlig. Jag vet inte om ljudavdelningen inte fått jobba färdigt så jag ska väl inte döma för snabbt och hårt men besvikelsen finns ändå där.

Hur som helst är Frakt en fängslande serie från insidan av flyktingkrisen, fast man kunde önska mer av känslomässig spets från karaktärerna och filmisk intensitet. Det är ett avancerat manus som ändå nått hela vägen fram därför att man trots den filmiska aspekten knappast lämnas oberörd av handlingen. Det starka temat räddar den här serien.