Filmrecension: “Vinterviken” är up to date

NYTOLKNING. Stjärnskotten Mustapha Aarab och Elsa Öhrn gör strålande insatser i nyversionen av “Vinterviken”, som lyckas vara fräsch trots det gamla temat.

Nu är handlingen förlagd till Stockholm 2021, men ramen är densamma. Elisabeth och John-John är uppvuxna nära varandra, faktum är att bara en smal havsvik skiljer dem åt.

Olika förutsättningar

På andra sätt lever de dock ljusår från varandra – Elisabeth bor i en lyxig, modern villa och har det socialt och ekonomiskt förspänt, medan John-John lever i det man ibland kallar orten. Trots sina olika förutsättningar möts de i samma estetiska gymnasieklass och en inte helt okomplicerad kärlekshistoria inleds.

Den typen av intrig är minst sagt inte ny, men regissören Alexis Weak lyckas ganska väl med att hotta upp det klassiska ämnet. Skildringen av John-Johns vardag är trovärdig och hans kompisgäng – i synnerhet bästisen Sluggo (Jonay Pineda Skallak) – bildar en upplyftande fond bakom honom. Loreen lyckas även hon väl med sin skådespelardebut som John-Johns mamma.

Ett fynd

Mustapha Aarab är i sig ett fynd och han spelar John-John med en känslighet som gör det omöjligt att inte låta hjärtat ömma för den känslige, charmige med också på många vis utsatta unga killen. Elsa Öhrn lyfter också Elisabeth till mer komplexa höjder än föregångaren. Elisabeth bär på ett mörker som faktiskt behövs för att inte historien ska bli alltför tunn.

När Netflix för några år sedan gjorde “Störst av allt”, en originalserie som gjorde en djupdykning ned i överklassen, var det med en fräsch ton men också med ett slags estetiskt mörker. Nya “Vinterviken” är inne och tassar på samma marker, med foto, skådespeleri, manus och musik i en harmoni som faktiskt känns up to date.

Sara Haldert/TT