
FILMKLASSIKER. Filip Hallbäck presenterar en japansk animerad filmklassiker, ”Eldflugornas grav” av Isao Takahata. Av många betraktad som en av de främsta antikrigsfilmer som hittills har producerats.
Vid sidan av Hayao Miyazaki är dennes kollega Isao Takahata – som också var medgrundare till Studio Ghibli – en av de mest framträdande animatörerna i japansk filmhistoria. Internationellt är Takahata mest berömd för sin extremt hjärtskärande ”Eldflugornas grav”, som handlar om två föräldralösa syskon, Seita och Setsuko, som försöker att överleva i skuggan av andra världskriget som är i sitt slutskede i Japan. Det hela utspelar sig nära Kobe, efter det att USA släppt atombomber över Hiroshima och Nagasaki.
Filmen, som hade premiär 1988, är baserad på Akiyuki Nosakas roman med samma namn från 1967. I boken skildrar Nosaka sina egna erfarenheter av andra världskriget – inte minst skam- och skuldkänslor för att han själv överlevde, men inte hans syster (som dog av undernäring). ”Eldflugornas grav” blev författarens försök att bearbeta själsliga sår och belysa de trauman som många japanska barn upplevde under kriget.
Kriget ur de civilas perspektiv
Flera bedömare betraktar den här filmen som en av de främsta antikrigsfilmer som hittills har producerats, vilket är intressant med tanke på att detta är en animerad film. Men inte bara det. ”Eldflugornas grav” väljer att skildra krigshärjningarna ur de drabbade civilas perspektiv, inte militärens. Här finns inget förhärligande eller rättfärdigande, bara våldsamma övergrepp av det slag som förlamar oss som mänsklighet.
Budskapet fokuserar på det meningslösa våldet och hur det påverkar de allra mest sårbara och tysta i samhället, vilket tvingar åskådaren att reflektera över krigets konsekvenser. Som åskådare får man en rå och skoningslös inblick i det mänskliga lidande som bombningarna orsakade.
Takahatas berättelse har aktualitet
Kärnan i berättelsen är just syskonrelationen och deras kamp för överlevnad. Trots att filmens handling tar avstamp i en specifik historisk kontext, påvisar Takahata – genom universella och existentiella teman som förlust, oskuld och familjebandens betydelse – att lidandet är en djupt mänsklig företeelse. Den här berättelsen hade lika gärna kunnat utspela sig någonstans på Gazaremsan idag, med tanke på den humanitära katastrof som råder där, tänker jag. Eller någonstans i Ukraina, Libanon eller Syrien för den delen.
En film med poetiska ögonblick
Trots filmens djupt dystra teman är den fylld av visuellt poetiska ögonblick, som påminner om hur vackert livet kan vara mitt i all misär. Det är en smula som Oscar Wilde formulerade det en gång: ”Vi är alla i rännstenen, men några av oss tittar på stjärnorna”. I denna film tittar Seita och Setsuko på eldflugornas ljus i mörkret, som i sammanhanget kan tolkas symboliskt och representera såväl förtröstan som flyktighet. Små ljusglimtar i det kalla mörkret. Kontrasten mellan denna vackra detaljrikedom kontra krigets pågående brutalitet och dess följd i form av den utbredda svälten förstärker den känslomässiga slagkraften.
Små barns förmåga att leva i nuet
En annan kontrast handlar om vuxenvärlden kontra barnen. Genom kombinationen av frånvaro av vuxnas skyddsnät och fokus på barnens överlevnad kan filmen på ett subtilt sätt fungera som kritik mot vuxenvärldens misslyckanden. Seita och Setsuko gör en gemensam resa från trygghet och stabilitet till fullkomlig osäkerhet, något som avspeglar hur krig slår sönder människors tillvaro. Oförmågan att ta hand om samhällets mest utsatta och barns avsaknad av makt och resurser att påverka sina omständigheter, liksom Seitas orubbliga vilja att beskydda sin lillasyster, fungerar som en spegelbild av en vuxenvärld som övergett sitt ansvar.
Berättandet präglas starkt av barnens omedelbara och ofiltrerade perspektiv. Inte minst visar filmen hur små barn har en naturlig förmåga att ständigt leva intensivt i nuet och finna tröst i små glädjeämnen. Exempelvis när Setsuko springer runt med tindrande ögon och fantiserar högt om deras tillfälliga residens ute på landsbygden, som de tvingats fly till, eftersom deras hus i staden sprängdes. ”Det här kan bli vårt kök” och ”det här kan bli vår ytterdörr” ropar hon livligt och entusiastiskt. Hon ser storslagna möjligheter till en ljus framtid mitt i allt elände. Detta hoppfulla perspektiv gör tragedin ännu mer påtaglig, när barnens drömmar krossas.
”Eldflugornas grav” streamas bland annat på SF Anytime och Netflix.

info@opulens.se