FILM. ”Det är en fröjd att se två veteraner (Christie och Pinsent) som uppvisar storartad skådespelarkonst och tillsammans levandegör en minnesvärd berättelse om Alzheimers sjukdom,” skriver Filip Hallbäck.
Nobelpristagaren Alice Munro, som Svenska Akademien benämnde som ”den samtida novellkonstens mästare” i sin motivering, dog nyligen. Som Åsa Beckman så träffsäkert skrev är Munros författarskap ”lätt att älska men svårt att beskriva”, något som Beckman dock gör med skärpa. Munro intresserar sig inte för det storslagna, utan mer de lågintensiva inslagen i det vardagliga som tycks få en mycket större inverkan på livet än vad man först anar. I centrum finns kvinnorna, som förhåller sig till småstadslivet och människorna i ens närhet. Munros klara och lågmälda berättande påminner om den ryske dramatikern Anton Tjechovs förhållningssätt till läsaren. Skönlitteraturens uppgift är att ställa läsaren inför dilemman och förstå både människans och situationers komplexitet, inte att författaren skall komma med lösningar.
Det finns en briljant filmatisering av en av Munros noveller, ”Björnen sover”, som finns i samlingen Kärlek, vänskap, hat (2001). Filmen heter Away from Her (2006), som är skriven och regisserad av den ytterst begåvade Sarah Polley, och handlar om paret Fiona (Julie Christie) och Grant (Gordon Pinsent) som varit gifta i 44 år. Deras tillvaro förändras när Fiona drabbas av Alzheimers sjukdom och måste flytta till ett sjukhem för att kunna klara sig. Väl där glömmer hon bort vem hennes man är och blir kär i en annan patient vid namn Aubrey (Michael Murphy) – eller har hon verkligen glömt Grant? I några av scenerna där hennes minne klarnar något får man reda på att deras äktenskap inte var perfekt, eftersom hon tar upp händelser från det förflutna som orsakade dem båda smärta.
Likt Munros fiktionsvärld är tempot lugnt och tonen elegant i Polleys filmspråk, och det finns en jordnära värme hos huvudrollsinnehavarna som känns äkta. Det finns en hänsyn och trogenhet till författaren, men också en förståelse hos Polley att litteratur och film är två helt olika medieformat om man vill berätta en och samma historia.
Även om det i grunden är en hjärtskärande historia om att se sin älskades minnen försvinna till följd av Alzheimers sjukdom, undviker Polley att sikta mot tårkanalerna. Tvärtom känns filmen förvånansvärt upplyftande och förmår att föra in humor på oväntade ställen som paradoxalt nog skapar en djupsinnighet. Exempelvis när i en scen, när en tårögd Fiona ser på ett tv-reportage om Irak viskar hon: ”Hur kunde de glömma Vietnam?”
Filmen innehåller flera bländande vackra scener, som när Fiona åker skidor bort från huset och mot solnedgången i den snöklädda, frusna sjön för att sedan lägga sig ner i snön i skogsgläntan bredvid och titta upp mot träden. Vissa stillsamma dialogscener påminner litet om Ingmar Bergmans stil, när Fiona och Grant konverserar. Kameran står still, men deras kroppsspråk får som en symbolisk laddning när de pratar med varandra, som när Fiona blickar ut genom ett fönster medan Grant pratar med henne i den mörka bakgrunden.
Away from Her var en mycket lovande filmdebut av Polley, vars manus Oscarsnominerades och det gjorde även Christies ljuvliga skådespelarinsats. Det är en fröjd att se två veteraner (Christie och Pinsent) som uppvisar storartad skådespelarkonst och tillsammans levandegör en minnesvärd berättelse om Alzheimers sjukdom.
info@opulens.se
