INSTÄLLT. “De tre genomförda föreställningarna och nedläggningen har tagit mig på djupet och gett mig vänner för livet”. Kulturlivet i Sverige går nu på sparlåga. Opulens Erik Åman Laakso berättar om en storslagen teaterföreställning som ställts in på grund av coronaepedemin.
När Regionteatern Blekinge-Kronoberg fyllde 50 år slog man på stort och bjöd in till stor fest. Föreställningen Festen, baserad på Tomas Vinterbergs dogmafilm från 1998, sattes upp och förväntningarna var höga hos ensemble och publik.
Provpubliken var entusiastisk och de trailers som lades upp fick ett gott mottagande i sociala medier. Den stora ensemblen med femton personer på scen slet hela vintern med problem och utmaningar. Influensa och andra sjukdomar krånglade till repetitionerna men till slut var det dags för premiär.
Inför en fullsatt salong skapades teaterhistoria och recensionerna blev lysande. Men efter bara tre föreställningar lamslog covid-19 landet. Festen ställdes in och inte bara den, hela vårens program lades ner.
Berättelsen i Festen handlar om hur den fina fasaden rämnar och en glad fest förvandlas till gastkramande sanningar och en familj gör allt de kan för att hålla skenet uppe, allt medan avgrunden öppnar sig under dem.
När coronaepidemin härjar över jorden rämnar marken under samhällets fötter och en inställd teatersäsong blir en bild av hur festen är inställd. Medan rädda människor hamstrar toapapper för att försöka behålla lite av sitt lugn, rapporterar nyheterna om en vårdapparat i kris och sist i alla nyhetssändningar är det väderleksrapport. Ett desperat försök att skönmåla verkligheten, säga att allt är som vanligt. Precis som familjen i Festen, som får sin verklighet vänd upp och ner men som trots det fortsätter skåla och sjunga glättiga sånger kring festbordet.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Ulf Lundell sa, i en intervju gjord av Måns Ivarsson, efter en inställd konsert i Hultsfred 1991: “En inställd spelning är en spelning det också eftersom det väcker känslor som saknad, irritation och bitterhet.” På det sättet blir den inställda föreställningen minst lika betydelsefull som själva föreställningen. Det blir en kommentar till samtiden och en påminnelse om att stora planer kan bli till smulor.
Alla ni som inte fick möjligheten att se den här storslagna pjäs, har också fått en upplevelse. För min del kan jag säga att repetitionstiden, de tre genomförda föreställningarna och nedläggningen, tagit mig på djupet och gett mig vänner för livet – i ensemblen och på teatern. Vilken märklig resa det varit.
erik.laakso.aman@opulens.se
