En performance som övertygar

SCENKONST. Lena Torquato Lidén har sett en utomhusperformance med Konstkollektivet Snö och finner att den är alldeles underbar. 

Det är en solig söndag eftermiddag i Göteborg på Stenpirens lilla playa vid älven och scenkonstkollektivet Snö ska strax spela sin performance Rör mig för en skara väntande i solsängarna. Vi som nyfiket förväntansfulla tittar mot skeppsbåten Eira är i olika åldrar.

Först av allt får vi träffa en kvinna som är bitter över livet och berättar om att alla bra män är redan upptagna, hon svär och ber andra (osynliga) att inte skrika åt henne. Berättelsen om den gången då hon verkligen var kär, gjorde allt för att bara få följa med den mannen griper tag. Sedan vändningen när hon gick upp en dag, sa att hon skulle ut och köpa kebab och aldrig kom tillbaka.

Trots att det var hon som valde att avbryta relationen drabbades hon hårt av förlusten, förlorade sin lägenhet, låg under bron i fosterställning och kunde bara tänka på honom. Nu blir hon erbjuden tabletter för att må bättre men det enda hon vill ha är en lägenhet.

Med hjälp av publikvärdar går vi vidare till en punkt närmare vattnet där hon motvilligt börjar prata med en man som ligger på en tältsäng och sover. Hon anklagar honom för att ligga och sova hela dagen och han försvarar sig med att han inte kan sova på natten och svårigheterna med att hitta någonstans att sova inomhus efter att corona förändrade verkligheten.

På pannan sitter ett uppvinklat coronavisir och han frågar oss om det sitter rätt. Men vi skrattar och han poängterar att han bär det mest för att verka förtroendeingivande… Spridda skratt men det är också med ett stänk av sorg, över det faktum att det var de mest utsatta som drabbades hårdast av restriktioner och åtgärder. Inte vi med lägenhet och fast jobb där man kan jobba hemifrån.

Nu går vi vidare till bänkarna framför vänthallen vilket gör att de väntande och förbipasserande dröjande funderar över vad som händer när vi står runt omkring en kvinna helt klädd i spektakulärt röd dräkt med jacka och en liten hund. En liten bricka, kaffetermos och ett fint paket med prickar på har hon med sig och hon tittar efter den efterlängtade person hon ska dela dem med. Ingen kommer och hon är bedrövad, så här fortsätter denna underbara utomhusperformance att växla mellan det sorgliga och komiska. En stark performance om närhet, kärlek och ensamhet i vår tid präglad av pandemin. Den är även bokbar för gästspel och turné runt om i landet.