En blek framtidsvision

Scen & film.

KORTRECENSION. Ett nytt inlägg kring filmen Alien Covenant. “Michael Fassbender har sedan starten med Prometheus gjort en i mitt tycke skicklig rolltolkning av David och den yngre roboten Walter”, skriver Alexander Sanchez.

Denna Alien-film utspelas några år efter den förra. Ett stort rymdskepp fylld med kolonisatörer rör sig mot sitt tänkta slutmål cirka sju år i framtiden. Efter en olycka med skeppets stora solsegel upptäcker en av medarbetarna en signal från en närliggande planet, en planet som visar sig ruva på fler hemligheter än man först trodde. Vi som har sett de fem tidigare filmerna om xenomorfen vet vad som väntar. Rymdscenerna i filmen håller en hög klass, en lägre nivå hade varit en förolämpning mot de tidigare filmerna.

Frågan som många ställer sig: Är det en bra Alien-film? Helt klart en av de bättre filmerna i serien skulle jag säga utan att tveka. De två första tillhör några av de SF-klassiker som jag ofta ser om.

Alien: Covenant är en film där Ridley Scott har haft en hel del nytt och något mer avancerat att säga om det mänskliga tillståndet. Valet av rymdgudar som skapare av mänskligheten upplevs inte lika hett idag som på 1970-talet, något som Prometheus (2012) vidareutvecklade från den första Alien-filmen.

Att Richard Wagners ringcykel spelar en avgörande roll i filmen är en godkänd blinkning till den store 1800-tals kompositören. Vilken roll roboten David spelar av de många gudarna låter jag vara fritt för tolkning.

Ett problem som många har tagit upp är att David på något sätt skulle vara olämplig för Alien-filmerna, något som kan låta något konstruerat med tanke på den period i mänsklighetens historia vi befinner oss i. Det är synd att många som intresserar sig för feministfrågan verkar helt ha missat frågan om att artificiell intelligens är ett ämne för framtiden, samma frågeställning som var aktuell när Alien och Blade Runner kom.

Stark AI kommer att förändra stora delar av tillvaron för mänskligheten fundamentalt, frågan är bara när den kommer att se dagens ljus: är det om tio år eller längre? Michael Fassbender har sedan starten med Prometheus gjort en i mitt tycke skicklig rolltolkning av David och den yngre roboten Walter. Den nya filmen avslöjar även ursprunget till robotens namn, något som blir allt tydligare i filmens handling.

Personligen ser jag inget problem med det ”evil robot”-tema vilket utvecklas något mer i denna filmserie, som vi kan anta blir en trilogi av filmer. Att människan inte är skapelsens krona är rätt självklart om vi skall tolka Ridley Scotts välgjorda bleka framtidsvision.

ALEXANDER SANCHEZ
info@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Scen & film

0 0kr