FILM. “I början hade romanen nämligen sålts in som Kosińskis självupplevda erfarenheter från kriget och Förintelsen, och det var ingenting han entydigt förnekade.” Artur Szulc skriver om kontroverserna kring Sverigeaktuella filmen The Painted Bird som har svårt att hitta en distributör i Polen.
Filmen The Painted Bird (Den målade fågeln) har haft premiär i Sverige. Den baserar sig på en roman, med samma titel, som kom 1965 och är skriven av den polsk-judiska författaren Jerzy Kosiński. Med tanke på premiären och romanens berömdhet är det befogat att kasta lite ljus på vissa aspekter som tenderar att hamna i skymundan.
Romanen handlar, i korta ordalag, om en liten pojke – troligen judisk, det är inte uttalat – som under andra världskriget skickas ut på landsbygden till en faster som lovat att ta hand om honom. När hon dör tvingas pojken ut på en vandring från by till by. I den första utgåvan av boken påstås berättelsen äga rum i Polen men det ändras i senare upplagor till ”Östeuropa”. Under sitt kringströvande bevittnar pojken sadistiska sexuella övergrepp och zoofili samt utsätts för bestialiska grymheter. Exempelvis slängs han vid ett tillfälle ner i en grop med avföring eftersom de primitiva bönderna tror att han är en demon och han blir också vittne till en grotesk våldtäkt på en femårig flicka, som dör av övergreppet.
Romanen hyllades när den kom ut i USA, bland annat av överlevaren och sedermera Nobelpristagaren Elie Wiesel (1928-2016) som hävdade att Kosiński hittat ett nytt språkuttryck i skildrandet av Förintelsen. Den målade fågeln blev en stor succé och översattes till flera språk. I Polen stämplades boken som antipolsk av landets kommunistiska regim.
I början hade romanen nämligen sålts in som Kosińskis självupplevda erfarenheter från kriget och Förintelsen, och det var ingenting han entydigt förnekade. Med tiden tonade han ner att så var fallet. Att boken var fiktion betonade han i intervjuer under sitt besök i Polen 1989.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Efter Den målade fågeln var Kosinskis fortsatta karriär tämligen framgångsrik, ända tills det under 80-talet riktades anklagelser mot honom om att spökskrivare författat hans böcker och att han själv plagierade idéer till berättelser från polska författare som inte var kända i väst. I mitten av 1990-talet, efter hans självmord 1991, kom det också fram uppgifter om hans verkliga erfarenheter under kriget.
Kosiński, som egentligen hette Józef Lewinkopf, hade förvisso tillbringat krigsåren på den polska landsbygden, men tillsammans med sin far och mor. Familjen överlevde i byn Dąbrowa Rzeczycka i sydöstra Polen. Den lokala polska katolska prästen hade hjälpt dem och utfärdat förfalskade dopbevis. Det var allmänt känt bland invånarna att en polsk-judisk familj levde i byn och alla visste att de därmed riskerade dödsstraff ifall den tyska ockupationsmakten fick reda på detta. Det kanske viktigaste av allt är att Kosiński och hans familj överlevde kriget tack vare hjälpen och att ingen av dem hade utsatts för eller varit vittnen till sadismen som skildras i romanen.
Vissa har antytt att romanen egentligen handlar om Kosińskins vän, regissören Roman Polanski, men även han (som är av judisk börd) räddades som liten pojke av polska katoliker under Förintelsen.
Den målade fågeln baseras varken på Kosińskis eller på någon annans reella erfarenheter. Den är en hyperbolisk metafor för mänsklig ondska sedd genom ett förskräckt och övergivet barns ögon. Tveklöst var krigsåren, trots den relativt säkra tillvaron, en period av maktlöshet, djup rädsla och oro för Jerzy och hans föräldrar. Kanske ville den intelligenta och excentriska Kosiński förmedla detta på i en våldssurrealistisk roman eller så förstod han vad som gick hem hos den amerikanska läspubliken.
Oavsett så hade invånarna i Dąbrowa Rzeczycka svårt att betrakta romanen på ett abstrakt och distanserat sätt. De tog väldigt illa vid sig och förstod inte varför Kosiński – eller Jurek, som de kallade honom – hade skrivit en sådan bok.
I dagens Polen är synen på romanen och filmen minst sagt delad.
I dagens Polen är synen på romanen och filmen minst sagt delad. Det statliga polska filminstitutet har vid två tillfällen, 2014 och 2016, sagt nej till att medfinansiera filmatiseringen. Första gången institutet avslog en ansökan från filmens polska medproducent (bolaget Film produkcja) var alltså innan det socialkonservativa partiet Lag och rättvisa tog regeringsmakten. Det blir därför problematiskt att hävda en rak koppling mellan den nuvarande polska statsmaktens kritiserade historie- och kulturpolitik och avslagen i sig.
Filminstitutets experter har motiverat sina beslut bland annat med att filmprojektet saknat nödvändiga kvaliteter och att regissören Vaćlav Marhouls tidigare verk inte höll måttet. Enligt Marhouls var det också svårt att söka inspelningsplatser i Polen men sommaren 2018 spelades flera scener in med över hundra statister inblandade i fabriksruiner i staden Świebodzice i sydvästra Polen. Däremot har filmen haft svårt att hitta en distributör i Polen och än så länge kommer den enbart att visas på några filmfestivaler.
En sak är säker. Filmen har, precis som romanen, fått stor internationell uppmärksamhet och väckt debatt. Den må vara fiktion men även fiktion formar vår uppfattning av verkligheten eftersom påhittade berättelser tenderar att tolkas in i existerande tankemönster.
Därför är det relevant att ha Kosinskis faktiska krigserfarenheter med i bakhuvudet när man läser boken eller ser filmen.
info@opulens.se
