SYMBOLISKA FILMFYRAR. Fyrens spiraltrappa som tidigare kunde stå för en resa upp mot ljuset, blir i filmerna snarare en symbol för nedstigningen i psykets mörka domäner, skriver Mathias Jansson.
Ett upplysningens ljus som sveper över mörkret för att frälsa sjömännens själar och leda deras skepp mot säkra farvatten. Vi ser gärna fyren som en symbol för en fast orubblig punkt, som tryggt leder oss rätt i livet medan stormen rasar runt omkring oss. Men i den senaste vågen av filmer om fyrar är fyren snarare en klaustrofobisk och isolerade plats där människans själ bryts ner och vansinnets mörker tar överhand.
The Vanishing (2018) och The Lighthouse (2019) är två filmer som i grunden bygger på verkliga händelser. The Lighthouse är inspirerad av “Small’s lighthouse tragedy”. Small’s lighthouse ligger utanför Wales kust och under 1801 arbetade de två fyrvaktarna Thomas Howell och Thomas Griffith här. De två männen var kända för att alltid bråka med varandra och när Griffith plötsligt dog på grund av sjukdom förstod Howell att det fanns en risk att han kunde bli anklagad för att ha mördat Griffith. Så istället för att direkt begrava kroppen i havet lät han den ligga framme, vilket ledde till att den snart började ruttna. Han byggde då en enkel kista som han band fast utanför fyrens fönster. Den starka vinden slet nu sönder kistan och fick armen att röra sig på ett spöklikt sätt utanför fönstret. När avlösningen äntligen kom hade händelsen påverkat Howell så pass mycket att hans vänner inte kände igenom honom. Efter den tragiska händelsen antog myndigheterna en ny policy som sa att det alltid skulle vara tre fyrvaktare på plats.
I filmen The Lighthouse möter vi den äldre och luttrade fyrvaktaren Thomas och hans nya assistent som också heter Thomas. Redan från början uppstår misstänksamhet och konflikter mellan de bägge männen. Efter att den yngre Thomas dödat en mås och enligt gammal sjömanstradition dragit olycka över dem, blir de fast på ön på grund av en storm. De har dock en hel del sprit i lager som de passar på att dricka upp, men kombinationen av isolering, psykisk stress, fientlighet och sprit är inte den bästa. Det blir ett dramatisk och klaustrofobiskt slut där de två männen är fångade i sina vanföreställningar och dras allt längre ner i vansinnets malström.
Fyren är förstås den perfekta skådeplatsen för en skräckfilm eller ett psykologiskt drama.
The Vanishing (2018) handlar om tre fyrvaktare (vilket den nya policyn som bekant kräver) som anländer till en ö för att jobba ett sex veckors pass. En dag hittar en av dem en sönderslagen båt och en avsvimmad man med en träkista. Träkistan visar sig innehålla guldtackor och snart dras männen i en väv av moraliska och själsliga påfrestningar som sätter deras mentala hälsa och liv på spel.
Även The Vanishing bygger på en verklig händelse. Vid Flannan Isles utanför Yttre Hebriderna finns en fyr där man i december 1900 uppmärksammade att fyrljuset var släckt och ett fartyg skickades dit för att undersöka saken. När man kom fram kunde man inte hitta ett spår av de tre fyrvaktarna. Trots gedigna efterforskningar lyckades man aldrig hitta de tre männen eller ta reda på vad som egentligen hade hänt med dem. Denna mystiska händelse har varit inspirationskällan till filmen The Vanishing.
Fyren är förstås den perfekta skådeplatsen för en skräckfilm eller ett psykologiskt drama. Ett antal personer är avskurna från omvärlden och instängda på ett begränsat område. De utsätts för naturens påfrestningar och psykologisk stress och måste överleva tills räddningen kan nå dem. Det är i alla fall ett scenario som fungerade förr i tiden.
Idag har den tekniska utvecklingen sprungit från fyren som isolerad plats. Nästan alla fyrar är idag obebodda och helt automatiserade. Dagens kommunikationsteknik gör också att även den mest avlägsna plats kan vara ganska social. Det är också anledningen till att man förlagt handlingen i filmerna långt tillbaka i tiden.
Det var under 1700-talet som fyrbyggandet tog fart på allvar då nya kommersiella fartygslinjer mellan kontinenterna behövde säkra farlederna så att inte fartygen förliste och lasten förlorades. När Jules Vernes skriver sin äventyrsroman Fyrtornet vid världens ände (1905) så låter han den utspela sig 1859 när byggandet av nya fyrar var en viktig del av sjöfartens infrastruktur. I romanen beslutar sig Argentina för att bygga ett fyrtorn vid världens ände, det vill säga i närheten av Kap Horn, söder om Eldslandet.
Tre fyrvaktare lämnas kvar för att sköta fyren, men platsen visar sig också vara populär bland pirater som med eldar brukar lura båtar att gå på grund, och sedan ta hand om vrakgodset som flyter iland. Den nya fyren hotar piraternas inkomst och de tre fyrvaktarna blir tvungna att slåss mot piraterna och försöka hålla sig vid liv i väntan på att bli räddade. Fyrtornet vid världens ände är en klassisk äventyrsroman om kampen mellan det goda och det onda, mellan den upplysta civiliserade världen och de barbariska samhällsomstörtande skurkarna.
Jules Verne skildrar fyren i tidens anda, som en positiv teknisk uppfinning och fyrvaktarna som hjältar som räddar skepp från att gå under i stormen genom att bekämpa ett yttre hot, i det här fallet piraterna.
Stöd Opulens - Prenumerera!
I filmerna The Lighthouse och The Vanishing kommer hotet däremot inifrån. Det är fyrvaktarna som utgör det största hotet mot dem själva. Vi kan jämföra fyren i filmerna med det avlägsna hotellet i Stephen Kings roman The Shining. Hotellet ligger avskuret och isolerat och hotellets alla rum och tillhörande trädgårdslabyrint är en symbol för det mänskliga psyket och alla dess mörka hemligheter.
På samma vis symboliserar fyren i filmerna det mänskliga psyket. Fyrens spiraltrappa som tidigare kunde stå för en resa upp mot ljuset, mot en positiv framtid och upplysning, blir i filmerna snarare en symbol för nedstigningen i psykets mörka domäner och mot undergången.
info@opulens.se
