SCENKONST. “Tempot var högt och spänningen total. Ett dansnummer var inte något annat likt och förvånade alltid”, skriver Anne Edelstam.
Paris kan liknas vid ett flertal byar sammansatta till en myllrande storstad. Alla kvarter har sin speciella charm och historia. Så fort jag kom ut ur tunnelbanan i detta ”syndens näste” slogs jag av en salig blandning av sex-shoppar, billiga affärer och konstnärsateljéer, men Moulin Rouge – den röda kvarnen – lyste upp kvarteret.
Moulin Rouge – en kort historik
Detta ”dans- och kvinnopalats”, som dess ägare kallade Moulin Rouge när kabarén grundades 1889, blev stadens elegantaste, lyxigaste och största. Samma år invigdes både Eiffeltornet och världsutställningen – Exposition Universelle.
Konstnären Toulouse-Lautrec blev en av kabaréns stamgäster. Hans målningar av La Goulue – en av dansöserna – är välkända och dekorerar fortfarande väggarna. Men det är framförallt dess franska cancan – fortfarande en del av repertoaren – som drog publikstormar med dess vågade och explosiva dans där dansöserna visade både ben och underbyxor!
Féerie
Jag möttes av en ung, lång svenska med brett leende – Shauna – den senast rekryterade dansösen för truppen Doriss Girls bestående av sextio internationella dansöser samt ytterligare fyrtio dansare. De dansar två gånger varje kväll i revyn Féerie till en fullsatt sal iförda plymer, strass och paljetter till en unik dekor och musik. Vi sätter oss i ett litet rum fullt av kostymer och jag får veta att varje dansare har mellan tio till tolv kostymer var. ”Jag älskar ouvertyren mest!” berättade hon ”French Cancan är rolig men mycket ansträngande.” Shauna vet vad hon talar om, för under hennes uppväxt sprang hon runt i korridorerna och kikade in bakom kulisserna när hennes föräldrar dansade. Hennes pappa Joachim kom till Moulin Rouge redan 1988, som solist för deras hundraårsjubileumsshow Formidable.
Efter en tid på balettakademin i Stockholm, träffade han den amerikanske koreografen Bill Goodson som blev hans mentor i Los Angeles när han var där och tränade. ”Det var tack vare honom jag kom till Paris och Moulin Rouge”. Som den ende svenske dansören skräddarsyddes rollen för den nya milleniumshowen, Féerie, för honom. Där träffade han även sin franska fru Sandrine och 1998 föddes Shauna.
Pappa Joachims intresse för skådespeleri, teater och film ledde honom så småningom bort från Moulin Rouge och tillbaka till Stockholm 2008. Men Shauna hade fötts med dans i benen och en dröm i sitt sinne: att få dansa på Moulin Rouge. Efter en gedigen dansutbildning i Stockholm lyckades hon få en audition på sitt drömställe och resten är historia. ”Hon är hemma här”, erkände hennes pappa. Efter att ha sett hennes leende och fantastiska uppträdande kan jag hålla med honom.
Låt föreställningen börja!
Vi krånglade oss ut igenom korridorerna med halvnakna dansare och dansöser, med benen upp mot väggarna, eller sittandes i spagat, bland kostymer i alla regnbågens färger till den stora salen. Den rödbeklädda salongen var fullsatt med en champagnedrickande förväntansfull publik.
Sedan sprakade showen loss med de mest fantastiska kostymer och plymer, dansare och dansöser, clowner, ponnys och till och med en bassäng med pytonormar i! Koreografin varierade i hög grad från elaborerad akrobatik till en mera lättsam dansvariant. Tempot var högt och spänningen total. Ett dansnummer var inte något annat likt och förvånade alltid. Jag förstår varför denna 17-åriga revy fortfarande drar fullsatta hus!
Men det är mer än show och balett. Kabarén anställer dessutom hundratals hantverkare – från plymmakare till sömmerskor, skomakare och dekoratörer. Det är bland annat dessa kabaréer (samt modehusen) som gör att Frankrike har bevarat sin tradition av konsthantverkare, ett i andra delar av världen utdött skrå. Må dansen leva vidare!
