SKÅDESPELARKONST. Föreställningen Barrymore är värd en stor publik och bjuder på skådespelarkonst på högsta nivå, konstaterar Lena S Karlsson.
Barrymore av William Luce
Regi: Philip Zandén.
Stockholms stadsteater, Klarascenen
Det kan vara en förbannelse att tillhöra en välkänd teaterklan, att leva upp till sina föregångare har inte sällan ett högt pris. John Barrymore var en av USA:s verkligt stora skådespelare, farfar till den nu aktiva skådespelerskan och regissören Drew Barrymore, vars liv har präglats av det tunga arvet från sin familj som alltid befunnit sig i rampljuset. Den en gång så firade skådespelaren John Barrymore höll 1942 på att gå under på grund av en långt gången alkoholism och fick inte längre några roller, hans minne hade tagit stryk, vilket ledde till att han glömde sina repliker. Någon vidare framgång var inte att vänta och verklighetens Barrymore skulle dö samma år.
Den amerikanske dramatikern William Luces fascinerades av den karismatiske Barrymores öde. Hans pjäs Barrymore hade premiär 1997på Broadway och blev en stor succé. I Sverige spelade Fria teatern Barrymore år 2005.
Titelrollen är en glansroll för en stor skådespelare med brett register, och på Klarascenen på Stockholms stadsteater briljerar Dan Ekborg. Han sekunderas av sin sufflör, här spelad av Simon Edenroth. Tillsammans ska de förbereda den whiskeypimplande Barrymore, som vill ge sig ut på landsomfattande turné med sina stora roller Hamlet och Richard III och därmed få ordning på sin ekonomi som av allt annat döma befinner sig i fritt fall. Hamlet är inte längre möjlig att gestalta, Richard III ligger närmare skådespelaren i hans nuvarande skick.
Scenen föreställer en teaterlokal, som Barrymore hyrt för att kunna arbeta, på scenen försiggår en repetition där Barrymore sekunderas av den unge sufflören som ska hjälpa den under tiden allt mer berusade skådespelaren att minnas sina repliker. Repetitionen är kaotisk till sufflörens stora förtvivlan, Barrymore blandar mellan replikerna in sitt eget liv, en del snyftvalser och stundtals en paradoxal klarsyn. Som många alkoholister ser han tillbaka: Barrymore minns den tid han hade stora framgångar, då han varit en försteälskare på såväl på scen och film.
Verklighetens John Barrymore hade stora framgångar på stumfilmstiden och klarade även övergången till talfilmen, men skulle dö när alkoholen gjort sitt. Här rullas en tragedi upp, en del är autentiskt i fallet teaterdynastin Barrymore, här representerad av John som befinner sig vid avgrundens rand. Föga förvånande kommer han inte iväg på någon resa som ska förändra hans liv.
Att spela en suput än vanskligt för en skådespelare, oftast kokar det ner till klichéer, men Dan Ekborg kan konsten att underhålla publiken och klarar de många övergångarna mellan Richard III:s repliker och Barrymores egna. Vinglandet och den sönderfallande repetitionen som Dan Ekborg blåser liv i blir alltmer patetisk och väcker till slut medömkan. Bakom suputen finns en människa som lever med en stor smärta, han är livrädd för att förlora sin sista illusion, den att än en gång kunna trollbinda en publik.
Regissören Philip Zandén har givit Dan Ekborg ganska fria händer och förlitar sig på hans mångsidighet och sceniska fantasi. Dan Ekborg är imponerande när det gäller nyanserna och är kongenial i rollen – jag kan inte tänka mig någon annan skådespelare som skulle fylla den roll med så mycket innehåll som just Ekborg. Själv en del av en teaterfamilj, som har blivit publikens gunstlingar och folkkära med sina insatser på teater och film, så här finns beröringspunkter som Dan Ekborg förvaltar väl. Sufflören som spelas av Simon Edenroth är till en början lite starstruck men växer under föreställningen och kompletterar Dan Ekborg flamboyante skådespelare med bravur.
Kanske har pjäsen hamnat lite i skymundan bland de många premiärer och nypremiär som präglar Stockholms teaterliv efter pandemin. Framför allt är föreställningen rolig, det finns en god portion humor i denna föreställning som pendlar mellan katastrof och tillfällig äkta eufori. Föreställningen Barrymore är värd en stor publik och bjuder på skådespelarkonst på högsta nivå.
info@opulens.se
