”Bröderna Andersson” är en lysande dokumentärfilm

DOKUMENTÄRFILM. ”Filmen är en lyhörd, initierad, närmast genialt berättad familjehistoria,” skriver Ingela Brovik som sett dokumentären ”Bröderna Andersson” i regi av Johanna Bernhardson.

Jag bevistade ett möte med mycket folk och en filmregissör på scenen under filmfestivalen i Berlin för några år sedan. De som lyssnade såg mycket allvarliga ut när filmregissören Roy Andersson berättade om sitt senaste filmprojekt och visade korta scener medan han pratade livfullt, men ingen i publiken reagerade.

Det var en pitch där Roy Andersson ville visa upp sitt filmprojekt för att få mer pengar för att göra filmen färdig. Stämningen var allvarlig, jag tycktes vara den enda i publiken som inte var filmproducent. Det såg inte ut att gå bra för regissören. Men när jag mötte Roy Andersson på nästa filmfestival berättade han att det var just i Berlin som dörren öppnades till att fullborda filmprojektet (trots den stränga tystnaden hos de inbjudna filmproducenterna).

Den när pitchscenen i Berlin  ‒ som visar hur sårbart det kan vara att jobba med film ‒ finns emellerid inte med i ”Bröderna Andersson”. Denna dokumentärfilm i regi av Johanna Bernhardson handlar om Roy Andersson och hans bröder. Hon är dotter till Leif Andersson, en av bröderna.

I filmen utrycker hon att hon skulle vilja att bröderna i Göteborg träffas igen. De har inte setts på tio år sedan en av de fyra bröderna, Ronny, dött av missbruk. I början av filmen säger regissören Johanna Bernhardson att ”relationen till våra syskon är livets längsta”, vilket blir ett slags utgångspunkt för filmens berättelse om de fyra bröderna, uppvuxna i Göteborgs arbetaklasskvarter.

Deras pappa med stolt arbetaridentitet jobbar som potatis- och grönsakshandlare, får alkoholproblem, lyckas komma ur denna problematik som även sönerna drabbas av, men drabbas av depression och sjukdom.

Deras mamma, den sammanhållande länken, lyckas klara sig bättre när det gäller alkoholen.

Filmen är en lyhörd, initierad, närmast genialt berättad familjehistoria med mycket bra klipp ur tidiga filmer som de unga bröderna spelar in under uppväxten. Många intervjuer i olika miljöer i och runtom barndomshemmet ger därtill stark autenticitet och närvaro i familjens historia

Pojkarnas liv utvecklas åt olika håll under uppväxten där äldste sonen Roy blir den förste i släkten att ta studenten.

Medan näst äldste sonen Ronny får allvarliga problem, studerar Roy först vid Lunds universitet (drama-teater-film), sedan filmskolan i Stockholm och blir världsberömd för sina filmer, vinner pris på filmfestivalerna i Venedig och Cannes.

Men dokumentärfilmen Bröderna Andersson fokuserar inte på Roy utan på de fyra bröderna, var för sig och tillsammans, genom sin nära, intensiva gestaltning av deras liv, från barn till unga vuxna. Filmen skildrar hur deras liv går i olika riktningar, med intensiv närhet. Utan att någonsin försöka exploatera någon av bröderna eller deras föräldrar. I stället fördjupas lyssnandet och engagemanget i vad och hur de fyra bröderna berättar om sina liv.

Frågan om alkoholproblem är närvarande, men utan att egentligen problematiseras, enbart visas, närmast diskret. Publiken får dra sina egna slutsatser, där filmen snarare diskuterar än försöker sammanfatta eller analysera det hela.

Filmregissören klipper ibland in filmscener med sina egna tre döttrar i filmen, vilket ger en annan blick på syskonskap med tre småflickor, som glatt umgås. Det är en parallell som fördjupar perspektivet i en film med många dimensioner.

Detta är en en minnesvärd dokumentärfilm som ger nya perspektiv på syskonskap och familjehistoria, insiktsfullt och lyhört.