TEMPERATURMÄTARE. Mello tycks vara viktigare än livet självt i Kristian Hallbergs föreställning Ur svenska hjärtans djup, som just nu spelas på Teater Galeasen i Stockholm.
Ur svenska hjärtans djup
Manus: Kristian Hallberg
Regi: Tobias Hagström-Ståhl
Rum, ljus: Tobias Hagström-Ståhl
Rum, kostym: Jenny Ljungberg
Musik: Andreas Dahlbäck
Medverkande: Ester Claesson, Johan Wahlström, Lena Nilsson, Peter Järn, Malin Persson
Teater Galeasen, Skeppsholmen
I Kristian Hallbergs rika produktion står det specifikt svenska i fokus. Ur svenska hjärtans djup är ett beställningsverk för Teater Galeasen. Här följer vi en familj någonstans på landsbygden, in the middle of nowhere, långt bort från såväl världspolitik som nationella tilldragelser, fjärran från makten och beslutsfattarna. Det som möter publiken på Galeasens sparsmakat gråmålade scen är en ensemble sminkad i vitt och grått, som vore de återuppståndna döda eller zombies. Man rör sig i fuldans till välkända dansbandslåtar i en dimma som lägger sig tungt över scenen. I andra akten förvandlas scenen till ett stiliserat landskap med änder, rävar, rådjur och taniga träd samt en liten gångbro över en till synes frusen älv.
Det är ett Folkhemssverige i upplösning som Kristian Hallberg målar upp. Karaktärerna har inga namn, i rollistan står enbart Dottern, Modern och så vidare. Familjens hundar har däremot namn – Loreen, Carola och Perrelli. En häst som skymtar förbi lystrar till namnet Hitler. Mello tycks vara viktigare än livet självt i denna glesbygdsmardröm.
Ursprunget till Ur svenska hjärtans djup är en pjäsbank med nyskrivna pjäser som handlar om xenofobi och rädslan för det okända. Den version som spelas på Galeasen kan ses som en hommage till Staffan Göthe och en blinkning till hans En uppstoppad hund. Kristian Hallbergs pjäs tar vid där Staffan Göthes slutade.
Allt börjar 1986 då Sverige förlorade sin politiska oskuld i och med mordet på statsminister Olof Palme. Två dagar efter mordet körs familjens hund Diggiloo ihjäl av en samvetslös smitare, vilket skapar stor sorg och vrede i familjen, medan mordet på statsministern inte väcker samma starka reaktion, ”det hände ju inte här”.
I det följande konfronteras familjen av världshändelser och nationella skandaler: 11 september, mordet på Anna Lindh och olika terrordåd passerar. Ny demokrati kommer in i riksdagen, men ingenting av det som händer tycks egentligen angå familjen. Livet går vidare och allt ska skötas, barn ska till skolan och hundar rastas. Plötsligt mördas en ung flicka i Västergötland, den unga servitrisen Lisa Holm, och blickarna vänds mot den förment lugna landsbygden. Detta är något som berör gestalterna i Kristian Hallbergs drama.
2014 satte regissören Tobias Hagström-Ståhl upp den prisbelönta Variation på Teater Galeasen. Där granskades den priviligierade vitheten och främlingsfientligheten. Ur svenska hjärtans djup är en uttalat politisk pjäs, en mätning av temperaturen i den frusna monarkin. Dialogen är ömsom hårdför, ömsom absurd och den lyhörda ensemblen tar fram alla nyanser. Ibland tycker jag mig höra ekon från Martina Montelius. Texten kränger mellan våldsamma hardcoresexuella fantasier och vardagsnära småprat grannar emellan som döljer en avgrund. Alla skådespelarna levererar, men jag skulle vilja ge en eloge åt Lena Nilssons slitna Kvinnan och den återvändande Dottern spelad av Ester Claesson.
Regissören Tobias Hagström-Ståhl tumstyr sin ensemble som med stor exakthet och små medel spelar fram Kristian Hallbergs effektiva text. Bitvis är det mycket roligt, ibland fastnar skrattet i halsen. I vår närhet, i villaträdgårdarna, i samlingarna kring somrarnas grill och trevnad växer aggressionen och våldet, knappt synligt men i högsta grad en realitet.
Ur svenska hjärtans djup är en välgörande bitsk och satirisk pjäs och en berättelse om ett Sverige som vi helst inte vill känna igen oss i.
info@opulens.se
