Några av våra mest seglivade traditioner har stått emot tidens tand tack vare dess förmåga att anpassa sig och ta plats i samtiden. Vardagen är full av exempel på formbara seder som funnit en gyllene medelväg genom att dels hålla fast vid det gamla, dels inkorporera ny inspiration och intryck utifrån.
På samma sätt som dagens streamingtjänster och nya onlinecasinon ersatt fysiska besök på traditionella inrättningar och teatrar har vardagsaktiviteter som vandring i skog och mark och kaffepauser med vänner och bekanta knutits till något utav det svenskaste vi har: fika och allemansrätten. Här nedan tar vi en titt på hur dessa två fenomen har uppstått och formats genom tiden.
Fikakulturen: Från kafferep till kaféer
Vår svenska fikatradition har numera blivit ett populärt begrepp även internationellt. ”The Swedish fika” är lika populärt som danskarnas ”hygge”, och begreppet för med sig en rad associationer som spänner över så mycket mer än bara kaffe och kaka. Själva uttrycket ”fika” tros ha uppstått i början av 1900-talet från ordet ”kaffi” – det dialektala ordet för kaffe. Genom backslang, den på den tiden populära metoden att skapa slangord genom att kasta om bokstäverna i ett ord, uppstod fikan ur kaffesumpen.
Kaffedrickandet har haft en lång tradition i Sverige ända sedan den mörka drycken introducerades på 1700-talet. Till skillnad från många andra europeiska länder dracks kaffet först och främst i hemmet, och blev snabbt den dryck som serverades när gäster kom på besök med olika tillbehör beroende på tillfälle. Exempelvis bjöds män gärna på brännvin till kaffet, medan kakor var mer förekommande bland kvinnor. Det var redan då kutym att bjuda på ”sju små kakor” – färre kakor än så signalerade att värden var snål eller hade det dåligt ställt. Sakta men säkert utvecklades fikan till en ritual och en ram för socialt utbyte där kaffekoppen stod i centrum.
I takt med att tiden gick blev kaffekalasen hemmavid mindre populära. Under 1800-talet besökte många män så kallade kaffehus medan konditorierna gav kvinnorna access till det offentliga fikandet. Kaféer som vi känner till dem idag började poppa upp i tätorterna under 1980-talet och sedan dess har kaffeinrättningarna blivit en naturlig mötespunkt för vänner, familj och kollegor som vill socialisera över en kopp kaffe och kaka. Kafferänderna sitter minst sagt i, och svenskarna är än idag ett av världens mest kaffekonsumerande folk.
Allemansrätten: medeltidssedvänjor och rätten till naturen
Få länder kan skryta med en allemansrätt som gör naturen tillgänglig för vem som helst. Möjligheten att ansvarsfullt njuta av skog och mark ligger till stor del som grund för den svenska folkhemsaktiviteten att ge sig ut och campa och vandra ute i naturen. Denna rätt att ansvarsfullt kunna uppleva naturen nämns i regeringsformen, som en del av våra fyra grundlagar.
Den svenska allemansrätten ger oss rätt att ströva fritt i naturen – även på marker som ägs av någon annan. Samtidigt som rätten kommer med stora friheter innebär den på samma gång att stor hänsyn måste tas till naturen och dess omgivning. Det finns exempelvis en rad regler som berättar vad vi får och inte får göra. Det är exempelvis tillåtet att tälta en natt på någons mark eller i skogen utan att fråga om lov. Du får också gå, cykla och rida på privata vägar, men inte för nära hus. Öppnar du en grind måste du stänga den igen. Du får även plocka frukt och bär, bada, åka båt och stiga i land, så länge visst avstånd hålls till kringliggande hus.
Allemansrätten är dock så mycket mer än en rad riktlinjer om hur vi ska förhålla oss till naturen, den är även ett kulturarv och en nationalsymbol som troligtvis härstammar från medeltida sedvänjor. För medeltidsresenärer var det ofta kämpigt att ta sig fram på den svenska glesbygden – exempelvis var det endast tillåtet att plocka en handske full med hasselnötter som färdkost på någon annans mark. Denna sedvänja, och många andra, har bidragit till att forma vår nuvarande allemansrätt.
Själva allemansrätten som begrepp såg dagens ljus först under 1940-talet i samband med det årets fritidsutredning som undersökte hur man skulle kunna underlätta för tätorternas befolkning att ta sig ut i naturen, bland annat genom att minska motsättningarna mellan den som ägde marken och allmänheten. I nuläget ses allemansrätten som en ansvarsbelagd frihet, och tack vare den kan vi fortsätta att njuta av skog och mark i den utsträckning vi gör idag.
Många av våra moderna tidsfördriv är djupt rotade i sedvänjor och traditioner som växt fram under tidens gång. Svårigheten att resa fram i skog och mark ledde så småningom till främjandet av en föregångare till allemansrätten, medan kaffedrickandet blev en ritual som hjälpte oss att umgås inom sociala ramar. Det finns många fler traditioner som lever kvar än idag, men allemansrätten och fika lär vara något av det mest typiska vi har.
