Helgporträttet: “Nåt händer ute i världen, vad händer då i ankdammen?”

NY PODD. I måndags publicerade vi premiäravsnittet av Kvittret, en podd om Twitter. Elin Stadenberg intervjuar dom två personerna bakom podden. 

Ni har precis startat podden Kvittret tillsammans, i samarbete med Opulens. Det gick väldigt snabbt har jag förstått, hur gick det till?

A: Jag skrev en tweet om idén och trodde att några få skulle tycka att det lät kul, men inom några timmar hade tweeten fått flera hundra likes och främlingar hörde av sig och vill hjälpa till med klippning, voiceover och jingel. Folk trodde att jag var seriös och då var jag tvungen att vara det också.

L: Det blev typ ett hungerspel om att få vara co-host så jag har ju dödat fem personer för att få vara med Anna i det här!

Och bara två dagar senare släppte ni ert första avsnitt.

L: Det kan bero på att jag har ADHD, har jag en ny idé så tar det 45 minuter innan jag är igång. Du fick bara rida tigern Anna.

A: Jag själv kan vilja fundera lite, men det var det inte tal om. Folk var så engagerade också så det var lika bra att sätta igång medan intresset fanns.

Hur löd poddidén då, Anna?

A: Jag älskar poddar och lyssnar på väldigt många, och har tänkt ett tag att det vore kul att ha en egen podd men inte kommit på vad den skulle handla om. För några veckor sedan skrev jag en tweet om att jag skulle ta automatkörkort och det blev en sådan fruktansvärt stor diskussion, folk blev arga, det bråkades och skapades olika läger för eller emot. Det händer bara på Twitter att så många människor blir så engagerade i något så obetydligt, det borde man kunna prata om i ett mer offentligt sammanhang, tänkte jag.

L: Det är ju nästan som Flashback forever fast om Jörgen Fogelklou hade haft den. Skillnaden är att vi har ett inifrånperspektiv, lite mer personalfest liksom!

Så spaningar från Twitter, kan man säga?

L: Egentligen blir det spaningar från samhället, Twitter är ju ett filter som vi tittar på samtiden genom. Någonting händer ute i världen, vad händer då i ankdammen Twitter när det filtreras genom glaset?

Vad tror ni att Kvittret kan bidra med i poddvärlden?

A: Bra fråga. Någon måste prata eller skämta om en sådan pass unik plattform med en så unik samling människor och speciell stämning. Vi säger det i första avsnittet, ska man vara cool ska man gärna ha Twitter men klaga på hur hemskt det är. Jag kan inte riktigt tycka att det är hemskt. Visst, ibland blir man helt matt, speciellt när det är valår och fruktansvärt många åsikter, men Twitter är ändå som ett kompisgäng.

L: Twitter är ju hur stort som helst men det finns enklaver och en svensk enklav som är väldigt mysig. Den är mer som den gamla tidens message boards där man hänger tillsammans, det skapas en intern humor och interna skämt.

A: Precis, och så fort man tycker någonting så ramlar andra människor in i diskussionen som man inte ens visste fanns, alltifrån kända journalister till Jörgen5895. Alla har en åsikt, det blir så roligt och förtjänar en liten hyllning.

Ni nämner i det första avsnittet, som kom ut förra måndagen, att Twitter bland annat är en plats för politik och för att få utlopp för sådant man är arg på. Men hur konstruktiva blir diskussionerna, tycker ni?

L: Det finns ganska många vuxna på Twitter som lyssnar på varandra men det är en liten parallell i ett hav fullt av skit. Jag skulle dock vilja höja filterbubblan, vi borde sluta säga att den är dålig. Man behöver omge sig med människor som har liknande åsikter som en själv för att må bra. Det kan bli ett safe space, ett sätt att hitta sammanhållning med andra och peka på sjuka grejer som andra sidan säger.

A: Jag är inte trött på diskussionen inom bubblan, för alla är viktiga människor, men jag försöker ändå ha ett flöde som har lite diversitet när det gäller åsikter. Kommer det en högerperson som verkar vara vettig så vill jag lyssna på den också, jag försöker att inte vara så polariserad.

L: Där tänker jag att vi två är väldigt olika. Vi blev ju anklagade för att vara två vänstertjejer.

A: Jag har skrattat åt dina spaningar om vad högern är arg på men jag har egentligen aldrig sagt var jag står politiskt.

Så ni är inte två vänstertjejer?

L: Jag är extremvänster!

A: Jag är lite trött på vänstern och på politik överlag, jag har varit så himla politisk i många år och är mätt på det. Jag vill egentligen bara gå runt i min lägenhet och mysa, vattna blommor och föda barn, typ. Men jag är ändå vänster längst in, om jag måste välja.

L: Podden är ju inte utpräglad politisk men det jag säger blir ofta det.

A: Vissa hade uppfattningen att den var väldigt vänster, men jag kan inte hjälpa att det högern gör just nu är så himla dumt i huvudet. Om du berättar att Richard Herrey är arg på smoothies så kan jag inte låta bli att skratta. Twitter består av humor och högern är tyvärr jättedålig på humor och memes.

Lisas “Vad är högern arga på den här veckan?” kommer att vara ett återkommande segment i podden, har ni fler sådana?

L: Jag har en dröm om att ha det som i Fem myror när Brasse kommer och ska leka en lek. Min lek heter Dött eller tafsat. Man tittar på vilka kända män som har trendat på Twitter under veckan och antingen har de dött eller så har de tafsat. Det är alltid en av de två sakerna!

Vilka är ni själva på Twitter?

L: Jag är arg vänster men inte tuff och sval, mer en extremt personlig småbarns- och tonårsmamma. Det blir väldigt mycket politik, men också observationer från mitt vardagsliv. Jag har kanske 60 % arga politiska åsikter och 40 % roliga saker som mina barn har sagt.

A: Jag försöker oftast vara rolig och ha någon slags humoristisk take på vardagen. Jag är irriterad på fruktansvärt många saker och det får man ur sig där. Uppdateringar om min katt och min graviditet är det mest aktuella just nu. Och lite åsikter ibland.

Finns det några särskilda ämnen på plattformen som får er att tända till?

L: Sverigedemokraterna. Om man söker på mitt namn och SD så hittar man tusentals tweets där jag har skrivit om dem på alla möjliga kreativa och mindre kreativa sätt. Det är ett av mina viktigaste ämnen.

A: Jag har inget särskilt jag går igång på men jag älskar att hamna i diskussioner med otrevliga människor, jag kan inte låta bli att vara otrevlig tillbaka. Det finns en stor grupp tjuriga killar på Twitter som jag har utarbetat strategier för att göra så irriterade som möjligt, det är roligt!

L: Jag har ett starkt, passionerat hat mot Instagram och vägrar vara där. Men då och då sipprar det in, jag lyssnade på en podd som nämnde kontot Ekotipset på Instagram och det väckte ett monster i mig, jag blev så arg.

A: Det här hade kunnat bli vårt första poddbråk, för jag älskar naturliga rengöringmedel och jag älskar Instagram.

Vad gör Twitter bättre än Instagram?

L: Jag tycker inte om tjejkulturen på Instagram, jag kan inte presentera det på något annat sätt. Jag tycker inte om Instagramhetsen eller inredningsskiten.

A: Jag älskar det där, och känner mig ganska fånig som gör det men för mig är det något med att ha passerat trettio och börja bilda familj. Jag har blivit essentialist och är typ gjord för att ta hand om saker. Jag skiter i om det ligger i min biologi eller om det är en konstruktion.

L: Men jag med, jag är egentligen det största slöseriet på en perfekt hemmafru. Jag sitter här och klär om en lampskärm medan jag har möten. Jag gör egen majonnäs och kokar saft och sådant, grejen är bara att jag inte vill prata om det.

A: Och jag vill bara prata om det. Jag tror de flesta förstår att jag inte har ett perfekt hem bara för att jag inte lägger upp bilder på mitt skitiga golv. De bilderna hamnar på Twitter istället.

L: Där har du något, det är därför jag är på Twitter!

Ni två kände ju inte varandra innan, men i podden låter det som att ni känner varandra jätteväl. Hur tycker ni själva att det går, med tanke på att ni aldrig har träffats?

A: Jättebra, det är som att vi har känt varandra jättelänge!

Och vilka är ni då när ni inte poddar?

L: Jag är sjuksköterska och mamma, och är ganska mycket på internet också.

A: Jag har två jobb, jag jobbar med rekrytering och som frilansskribent. Och så skriver jag skönlitterärt och är med i en antologi som har kommit ut nu. I grunden är jag genusvetare, men mellan tjugo och trettio så har jag gått från att vara en extremt politisk varelse som nästan bara består av idéer till att vara en väldigt fysisk materiell person. Tjugoåriga Anna hade slagit mig på käften om hon hörde mig säga det där, men det händer något när man skaffar barn. Plötsligt går det praktiska före det ideologiska på något sätt, jag förstår varför kvinnor tar ut längre föräldraledighet än män, för det är enklast.

L: Jag har nästan gjort den motsatta resan, som har två barn. Jag har alltid varit feminist men vaknade som feminist först när min första son föddes.

Hur ser ditt politiska engagemang ut idag Lisa?

L: Jag är medlem i Vänsterpartiet men är inte politiskt aktiv. Jag är egentligen mer vänster än vänsterpartiet men jag är väldigt pragmatisk. Mitt politiska engagemang har varit mycket mer hands on och nu sker det mest på nätet. Jag skriver om en massa olika saker och det är det som kommer att avspeglas i podden, om adhd, om att ta bort stigmat kring mens och om antirasism.

Ni säger i podden att idén till Kvittret både fick hat och hejarop, har ni fått några reaktioner på era två första avsnitt än?

A: De har nästan bara varit positiva, folk har varit så himla snälla. Jag blev chockad över att så många människor bryr sig så mycket om vad man gör.

L: Det är det som är Twitter också, någon behöver något och folk engagerar sig!