LYRIK. Varje dag under Opulens höstlov publicerar vi en diktväxling mellan poeterna Sam Carlquist och Bengt O Björklund. Detta är den femte delen av åtta.
Växeldikter #5
S:
Tid föder tid – det svaga ljudet av barnens pulsslag.
Bröstkorgens hävning du beundrar i sömnlös natt.
Tillitens väggur i svalrummet går –
trädens grenar mumlar tröst mot mörkerfönster.
Osäkert ibland om det är nutid du hör.
Allt tycks sömnigt vara ett och samma.
B:
skolklockan från tiden när världen var nära
som hud i beröring
ringer dovt under jordens tunga vingslag
ett mässingseko i ett gammalt andetag
en död gren vispande mot fönstret
nere vid hamnen gungar framtiden fram och tillbaka
i de gamla fiskebåtarna som vind
någon gråter det regnar
S:
Vi har heller inte valt att lära oss
bruket av egna vingar.
Är vi färdiga bara till hälften?
Låt oss hoppas det.
Förmågan att drömma inför synen av havet
har vi utvecklat – som om vi fann det lättare
eller klokare att öva upp vår längtan.
Drivkraften längtan.
B:
ibland när vi lägger oss ser vi
det vi såg under dagen
som i ett prisma som rört vid
en armbåge eller en fågel
som snuddat vid en kind
stjärnorna talar i ljus
de allra minsta blir till ny längtan
blir ett glödande hjärta
ett askans kärleksfulla eko