LYRIK. Genom tiden och minnenas landskap via tingen, fragmenten, virvelströmmar och ljus rör sig Tina K Perssons besjälade dikter.
Vems är jaget, vars minne
tappat ut dagarna som spelkort
i en korg utan botten?
Vems är albumet med
röster som stiger och sjunker
Utan sammanhang?
Medvetandet en levande växt vars
sileshår fångar in urskiljningslöst
Fonder av fäder, mödrar, vaggor, dockor,
dykarklockor, skepp som sjönk
Minnet är en ask med tusen askar i
Sitta levande med ett döende
Trängre nu, marginalerna, luftspalterna
Memorera ett varmt bröd inlindat
i en duk från kärlekens spisar
Virvelström av
händer som rör sig
över en kropp som tömts ut
Till en enda händelselös
Vithet
Det går över, övergår i svindel
En blommig krinolin svänger
ut det stillastående, vidgar allt
i en dans belyst av svällande ljus
Nattbelysningen
Genom rummet över tiden
*
Jaget genom väggen
Rider flickan, modern, hästen
Virveldans mot stäppen
Ett slags musik i rummet,
genom blåklockan och kläppen
gräset böljar som ett norrsken av och an
Flickan i hästen som bär
fölet, båda är i samma ton
i förlängningen av sig själva,
bild av det som tiden skott om
Början och slutet
Hon väger in allt med ingenting
Ingenting väger lika tungt
Allt finns i allt, måste silas
genom bröstkorgens djup
Mot det milsvida, horisontlösa
Stäppen i gryningen
Ljusets värkar dunkar genom
strimman som håller världarna
Hon älskar vinden som dånar
genom huvudet
Rusningarna, skenandet:
som med hästen
Ohejdbar över tundran som
böjer horisonten i en svag båge
Driver orden
Döden var dov, metodisk som en mortelstöt
Inuti en hinna rör sig
En ljus hopvecklad kraft
Väntan finner sig i vilande ställning
ligger i dallrande skimmer
Allt som varit samlat
släpper plötsligt taget
info@opulens.se
