Så
Så. Orden gror i mylla, djup tystnad
Som i texten där det står att du föds
I varje människa, varje stund
Jag tar emot som ett litet barn
Mat bärs fram, jag sover middag, vilar ut i solen under äppelträden
Dess vita jungfrublommor
Svindlande gnistor under jorden
*
Minne
Så fort jag närmar mig ett öppet fält förväntar jag mig se
en rovfågel stå och slå över sitt byte, ett barndomsminne
gör sig påmint där jag som liten flicka
på väg till koloniområdets bassängbad skulle passera en äng och såg
en gigantisk fågel med utbredda vingar hovra över
en paralyserad hare som försökte fly
Jag förstod senare att jag fått bevittna något egendomligt, nästan heligt
Den sommaren lärde jag mig simma
*
Val
Systerskapet säger mig:
Ibland kan man inte välja
Du säger det med mjuk röst men
Karg, plattbröstad
Dina händer vita, overksamma
Insikten om att du ändå valt det bästa
*
Det här
Det här att sommaren är förenad med så många ljud:
bassängplask, barnens skratt, hundskall, motorsågsljud
Det här att du älskade mig först
Det här att dikten kan se ut och låta hur den vill
En rödhake fladdrar till och sätter sig på mitt fönsterbleck intill tyngden av en död, hoprullad
geting, azaleans lätta frömjöl, motorsågens sår i tystnaden
Det här att kvinnan i klausuren stannar upp och ser ut, munnen vidöppen, andas in
sommarens alla ljud, frukter, nu
Det här att du älskade mig först
Det här med tidens sammanbrott, den inre ikonografin
att Eckhardt blommar ut i Heidegger, att 1200-tal filtreras och silas ut i
detta nu och getingen hade inte dött, den hade bara landat på rygg
jag ser den sprattla till nu, vända sig om och försvinna:
Det här att du passerar genom sommarens alla ljud
Ett tickande litet hjärta
info@opulens.se
