NOVELL. “Men herre du milde, invände Roger, man kan väl inte säga något om franska revolutionen utan att gå in på de övergrepp och de grymheter som förekom. Allt annat blir ju historieförfalskning. De skildes åt och Roger lämnade rektorn och slängde igen dörren. Jäkla idiot, mumlade han för sig själv.”
Om författaren: Anders Kjellström har arbetat som lärare i civilrätt och EU-rätt och på EU:s uppdrag varit mentor på det afghanska justitiedepartementet. Tidigare har han enbart skrivit facklitteratur, senast en översikt om EU och svensk bostadspolitik, men har nu valt att delvis skriva i en annan form, en sorts moderna sagor.
Vid en föreläsning om konsekvenserna av den franska revolutionen råkade lektor Roger Ramsköld säga att det som stod i kurslitteraturen måstes anses som felaktigt och att man numera gör en annan tolkning. En vältränad student räckte upp handen och frågade: Om man nu inte kan tro på kurslitteraturen, vad skall man då tro på, och framför allt, vad skall man skriva på tentan?
Roger kände sig helt perplex och tänkte att han måste förklara vissa basfakta. Vi är inte här, förklarade han, för att mekaniskt rapa upp en eller annan kursbok, utan för att lära oss att tänka och kritiskt förhålla oss till texter och etablerade sanningar. Det är detta som högre utbildning går ut på och i den traditionen skall vi leva och verka och därför måste vi lära oss att leva med en viss osäkerhet för att ständigt kunna ta steg framåt.
Studenten såg klart missnöjd ut med svaret men yttrade inte något mera och Roger lyckades slutföra föreläsningen. Han kände ett visst obehag, men tänkte att denna incident snart skulle gå över och vara glömd.
Veckan senare blev han inkallad till rektorn för ett samtal. Denne inledde med några förljugna vänliga ord och gick sedan in på sitt egentliga ärende. Det hade framkommit klagomål från studenterna riktade mot honom. Han hade gjort dem osäkra om kursfordringarna och om vad de skulle skriva på tentamen. De ville ha raka besked om exakt vad som skulle inhämtas.
Roger förstod att det handlade om incidenten förra veckan och redogjorde för den så gott han kunde. Rektorn invände att han inte hade rätt att göra studenterna osäkra på vilka sanningar som gällde och att han var tvungen att strama upp föreläsningarna. Så i helvete jag gör, skrek Roger, jag vägrar att kompromissa om grundläggande intellektuell hederlighet.
Rektorn såg bister ut. Det är en annan sak också, tillade han. Det förekommer klagomål om att du under föreläsningen om franska revolutionen går igenom de övergrepp som förekom från de olika sidorna. Studenterna har rödmarkerat dina föreläsningar för att de innehåller så många otäcka och blodiga beskrivningar.
Men herre du milde, invände Roger, man kan väl inte säga något om franska revolutionen utan att gå in på de övergrepp och de grymheter som förekom. Allt annat blir ju historieförfalskning. De skildes åt och Roger lämnade rektorn och slängde igen dörren. Jäkla idiot, mumlade han för sig själv.
Nu hade det blivit ett arbetsplatsproblem och det var dags att inkalla en konsult som specialiserat sig på att lösa konflikter på olika arbetsplatser.
Han sökte upp Roger och även han inledde med några artighetsfraser. Roger var mycket misstänksam mot vad som komma skulle. Vår konsult började att lägga ut texten om att det gäller att alltid förhindra att konflikter uppstår på en arbetsplats och om de väl uppstår att försöka begränsa deras omfång. Håller du inte med om detta, frågade han Roger med inställsam röst.
Roger funderade ett tag och förklarade att han inte höll med. En konflikt, konstaterade han, kan vara ett befriande uppbrott från en förkvävande konsensus. Den kan rensa luften och vara början på något nytt. Ett liv utan konflikter kan bara bli förljuget och förhindra all form av kreativitet.
Konsulten stirrade förvånat på honom. Något sådant hade han aldrig hört förut, han visste inte vad han skulle säga. Det blev en flera sekunder lång tystnad. Så kan man ju inte säga, stammade konsulten, det skulle ju förstöra all arbetsro.
Så kan man visst säga, replikerade Roger, det skulle man förstå på de flesta ställen i världen, men inte i detta konflikträdda lilla land. Då tror jag inte vi har mer att prata om, harklade konsulten ur sig, och på lätt skakiga ben avlägsnade han sig från rummet. Skönt att bli av med honom, kunde man höra Roger mumla för sig själv.
Nu blev facket inkopplat. De skulle lösa konflikten genom en samtalsgrupp. Roger blev kallad till gruppen och infann sig med visst obehag. Måste du alltid vara så provokativ, frågade fackets ordförande, och därmed var agendan satt för mötet. Roger anklagades för att vara osolidarisk. Om studenterna började bli kritiska till undervisningen i ett ämne kunde detta sprida sig och institutionen komma i dåligt rykte bland övriga studenter. Detta skulle medföra minskad tillströmning och därmed skulle lärarbehovet minska, vilket skulle kunna leda till uppsägning av kolleger och hela institutionen skulle kunna hamna i en nedåtgående spiral. Ville Roger verkligen göra sina kolleger arbetslösa?
Detta är dårarnas paradis, halvskrek Roger, och lämnade samtalsgruppen i vredesmod. Var har jag hamnat i denna värld, frågade han sig när han snabbt rörde sig neråt korridoren.
Nu blev det tal om omplacering och Roger skulle få en specialtjänst med mycket administration och lite undervisning. Sådan skit vill jag inte syssla med, deklarerade han, och fortsatte med att vara samarbetsovillig. Nåväl, tänkte rektor och övriga, om han inte tar denna tjänst så är det arbetsvägran och uppsägning. Roger informerades om detta, men var nu så less på hela situationen att han gick med på uppsägning. Sex månaders uppsägningstid utan att egentligen ha något att göra passade honom rätt väl.
Nu återstod dock frågan hur han skulle försörja sig. Han visste att han skrev bra och började därför att kolla tidningar och tidskrifter för att kunna överleva som fri skribent. Detta visade sig dock svårare än han trott. Pappersmedierna var så ekonomiskt på dekis att de tog inte in något utifrån och tidskrifterna hade ett kompisgäng som hela tiden anlitades.
Vid ett tillfälle fick han dock tag på ett förlag som behövde författare. Det gällde att skriva pornografiska noveller och att försöka att få dem lite roligare än de som förekommit hittills. Roger nappade med en gång och fick stor framgång. Han tjänade nu dubbelt så mycket som institutionens professorer och det på ett par månaders arbete om året. Den övriga tiden reste han omkring i Mellanöstern och försökte skriva en historia som var oberoende av alla de lager av myter och legender som behärskade regionen. Han återkom aldrig till sin gamla institution.
info@opulens.se
