DIKT. Anna Hed skriver en fritt flödande katalogdikt om livet här och nu. En dikt som landar i hur det går att föreställa sig livets slut. Det är både realism och humor i en skön blandning.
Man vill vakna med ljuset på morgonen och veta att det finns ett lager sylt som räcker till hela årets gröt.
Man vill vara fin, till vardags och till fest. Borsta håret för nån finares skull.
Man vill få en puss på pannan.
Man vill ha medvind.
Man vill utnyttja arbetstiden till annat och få räkningarna betalda. Skämta med en kollega och vara svår att byta ut. Man vill ha sitt eget knäckebröd med sesamfrön på. Innetofflor på anvisad plats.
Man vill ha sitt på det torra.
Man vill komma hem och hälla fyra skopor kaffe i presson. Bränna tungan i lugn och ro.
Man vill att apelsinen ska gå lätt att skala. Ha några ägg i kylen, knäcka en omelett innan man ilsknar till.
Man vill vara en sån som har olivolja hemma.
Man vill ha en hund som heter Spider. En lurvig en som går fot och kommer tillbaka med kastade bollar.
Man vill stå på alla fyra och yla, inte för att man tror att man är nåt utan för att man blir knullad. Sen vill ögonen klippa framför Die Hard 2.
Man vill att nån ska peta på en. Säga att det är dags att gå och lägga sig nu.
Man vill äta i köket och sova i sängen. Lägga nycklarna på bordet.
Man vill intressera sig. Läsa om lytta kungar och liv bortom detta.
Man vill skriva en låt som nån nynnar på ibland.
Man vill lösa mysterium över en cigg. Vara sugen men inte fast. Darra av första blosset. Man vill vara en sån som röker Marlboro lights.
Man vill åka dit där stora sommarkorsordet gäckar ända till november. Dit där diskmedlet räcker långt över bäst före-datum. Dit där isen bär. När Spider dör vill man sprida askan under plommonträdet. Hundanden gläfser i ögonvrån.
Man vill följa stigar. Man vill vika av från dem och begrava sin skam under ett blåbärsris. Bli violett om läpparna.
Man vill gå i sin egen takt.
Man vill lära nån cykla.
Man vill förneka att man tycker det är mysigt att leta fästingar.
Man vill dra sig undan en stund.
Man vill få besök. Vara mer gästfri än tacksam. Ha gofika i frysen. Rena lakan i bäddsoffan.
Man vill ha en bokcirkel igång tills man läst allt på bibblan.
Man vill kasta en del av pensionen i Fontana di Trevi.
Man vill dö innan man försvinner.
Man vill att det ska komma nån på ens begravning och man vill att nån ska veta att ens favoritblomma är förgätmigej så det blir det istället för rosor på kistlocket.
info@opulens.se
