LÅTSKRIVARE. I dag har vi glädjen att presentera tre dikter av Jonas Slättung som bland annat är verksam som musiker och låtskrivare.
Jonas Slättung är musiker, låtskrivare, textförfattare, radiopratare och stödpedagog på en högstadieskola. Han skriver sedan några år tillbaka dikter som han inte riktigt vet vad han ska göra av men tror att de representerar någon form av nystart. Som Slättung själv uttrycker det: “Jag hittar mer och mer den som varit jag hela livet, men som delvis gömt sig under massa onödig skit. Varför lägger vi så mycket tid på att vara det som andra vill?”
Enligt Slättung ligger det en utmaning i att bryta loss skrivandet från textförfattandet eftersom han som musiker ständigt hör melodier och rytm när han skriver ord. Ibland låter han musiken vara närvarande i poesin – ibland inte. När han skriver dikter kan han förhålla sig friare till språket jämfört med att komponera. Slättung hoppas därför att poesin på sikt ska utmana formerna i låtskrivandet och att det ska ske något slag av korsbefruktning.
Nu har tre av de dikter Slättung inte vetat vad han ska göra av kommit till sin rätt här i Opulens. Tre dikter med rytm och melodi men sig själva nog.
CAROLINA THELIN
Terapi
Lock på lådan, skatten inlåst
Tunn och spröd som frasigt papper
Fönstret slår, en kind mot vinden
Rummet krymper, färgen bleknar
Takt och ton och tonartshöjning
All musik, vart tar den vägen?
Dag för dag, blir bara äldre
Jag som nästan heter Jesus
Gräv upp mig, arkeologer
Finn benen i ett stenblock
Borsta rent och artbestäm mig
Ställ ut mig i kedjor i en kub av glas.
Utrymd
Det tar aldrig slut
och vill du uppåt så ta sig loss
Full gas, full gas
Det tar tusen år att komma fram
och då är alla döda
Men ni ska leva för evigt, för så har det sagts
Allting går ändå sönder här
Så vad finns det att förlora?
Mer än verkligheten
Vad är det du lämnar?
Ja, det är ju bland annat mig
Men tänk inte på det!
Oj vad spännande
En ny värld, en annan sol
och alla nya vänner du ska få!
Det är som att sova, sa de
Och när ni kommer fram är det som att vakna
fast i någon annans säng
Utanför är det mörkt och kallt
men inuti är det åtminstone tyst
Man får vara glad för det lilla
Och skulle du ändå få tråkigt när du kommer fram
så tänk på mig:
tänk på hur rolig jag brukade vara.
Dit jag är på väg
Där finns ingenting ännu
Dit jag är på väg
Det vita pappret som de sa
Det tomma arket som de sa
Den blinda fläcken som de sa
Jag ser inte hur det ser ut
Dit jag är på väg
Vad har jag egentligen byggt
Vem har jag egentligen byggt
Varför har jag byggt det
Du har aldrig varit där
Dit jag är på väg
Men ska vi mötas där
Vi kan mötas där
Och äta av varandra
info@opulens.se
