POESI. Idag är vi glada över att få presentera ett nytt bidrag från Åsa Noréns lyriska skattkista.
Åsa Norén skriver poesi, prosalyrik och sång- och psalmtexter. Hon har medverkat i flera tidskrifter, bland annat i Glänta, Evangelium, Populär Poesi och här i Opulens. Som textförfattare är hon publicerad hos Sångfågeln Musik, Gehrmans och Wessmans musikförlag. Tidigare har Norén fått flera stipendier från Anders Frostenson-stiftelsen och nu i februari fick hon kulturstipendium från Region Uppsala för sitt författarskap som “berör ämnen som andlighet, historia och existentiella frågeställningar, gestaltat med ett sinne för det vackra i tillvaron”.
Vi är glada över att få presentera ett nytt bidrag från Åsa Noréns lyriska skattkista. Tintagel slott är en stämningsrik och vemodig dikt som för tankarna till sagornas förtrollade värld. Tintagel slott ligger 54 m.ö.h vid kusten i nordvästra Cornwall. Den förknippas med Arthurlegenden och berättelsen om Tristan och Isolde.
CAROLINA THELIN
TINTAGEL SLOTT
Skrivet på havsytan
Tintagel slott, varm av himmel,
trött på sol,
fyller vindarna
med öppna dörrar,
med sprickorna i stenmuren.
Stråk av grönt mal sin oändlighet
ner i strandkantens förbiskyndande hav,
som har famnen full av genomskinliga namn
och siktet inställt långt bortom horisonter
och landmassor,
havet, som snirklar sig mellan årmiljoner
i skyar av ånga,
i droppar,
i markens fukt.
Tintagel slott står stram i sin dröm,
spejande över havet
mot den snabbt annalkande horisonten.
Ur Tintagels famn dråsar stenarna,
ibland hinner grästuvor fram och fångar dem,
ibland rövar havet dem först.
Tintagel ropar med sina ruiner
efter sina trappor, torn,
efter den öppna gårdens kokong av ljus och ljud,
efter steg och sånger
efter sina gyllne fat
och blommande gobelänger
och händernas ömhet mot Tintagels rum och förråd.
Tintagel vill inget hav utan båtar,
ingen strandkant utan de väntande,
vill inget mörker utan sagornas klockklang.
Tintagel vill inget avsked,
istället brustenhet svept i ord,
vill inga stup,
istället klättring mot tinnar och torn.
Från hela England skyndar stigar och vägar
över oändliga dyningar av land
mot Cornwalls kust,
ilar fram mot slottets tröskel
med gåvor av förunderliga gåtor, spelande frågor,
av skimrande sagor och sånger.
Bortvänd tar Tintagel ännu ett steg mot havet,
ristar vindarna fulla av sten,
förklär sig sakta till hav och himmel.
Dess namn ett klockspel,
dess öde rustat
med drömmarnas nynnande viskningar.
info@opulens.se
