PROSA. Under påskuppehållet publicerar vi en långnovell av Mikael Henrik Myrtin i nio delar på incel-temat. Ett tema som författaren själv finner en smula fascinerande och oroväckande, om vartannat. HÄR hittar du de tidigare publicerade delarna.
Det var en dörr vilken som helst, tänkte han, med ett namn över brevinkastet vilket som helst. Det är en gåva, hade grannen sagt, för det där lilla debaclet i bilen häromdagen. Roger såg ut genom porten till trappuppgången, där grannen satt och gestikulerade åt honom ifrån förarsätet.
Så tog han mod till sej, och ringde på dörrklockan.
Efter en liten stund öppnades dörren av vad Roger uppfattade som en blond uppenbarelse i negligé. Hon log mot honom, och gjorde en gest åt honom att stiga in.
Hon kan inte vara mer än tjugo, tänkte han för sej själv, alltmedan han tog av sej täckjackan och hängde upp den tillsammans med kepsen på en av krokarna i tamburen. Kanske inte ens det?
Så följde han efter henne längs den lilla hallen, tills dom nådde fram till sovrummet, som var inrett med mörka, tunga toner i rött och rosa. Överallt hade hon tänt värmeljus som spred en doft av någonting som han inte riktigt kunde identifiera.
Så det är så här dom har det, tänkte han för sej själv, alltmedan han förundrat såg sej omkring i rummet, flickorna?
*
– Jag kan vara vem du vill, sa hon och log.
Roger satte sej ner på dubbelsängen.
– Jag kan vara Josefin, fortsatte hon, alltmedan hon kom närmare, eller Tiffany, eller Therese. Vem som helst.
– Nej, sa han, inte Therese.
– Varför inte då? sa hon och log genom ögonen.
– För att du är Josefin.
info@opulens.se
