PROSA. Idag har vi än en gång nöjet att publicera en novell av vår medarbetare Mathias Jansson. En finurligt skriven berättelse om en uppfinningsrik ung mans besatthet av latinska citat.
Den tatuerade mannen
Han var lite egen, gick mest för sig själv och mumlade. Hans namn var Julius Holmlund. Namnet hade han fått efter kejsaren Julius Caesar, då både hans föräldrar var historieintresserade och lärare till yrket. Fadern historie- och latinlärare och modern historie- och svensklärare. Böcker och läsning hade han så att säga fått med sig med modersmjölken. Julius var en intelligent gosse som snabbt lärde sig att läsa och slukade allt som kom i hans väg, i synnerhet de volymer som fanns i föräldrarnas bibliotek. Han plöjde verk på latin av Cicero, Vergilius, Catullus och Horatius redan i unga år. Han var speciellt förtjust i samlingar med latinska citat, aforismer och sentenser. Men han var som sagt annorlunda, och inte blev det lättare att få kamrater då han envisades med att tilltala sina skolkamrater på latin, då det var det vackraste språk han kände till.
Så snart han hade lärt sig att skriva började han plita ner citat och meningar på latin som han tyckte om i små anteckningsböcker. I tonåren började han med bläckpenna skriva av de allra vackraste citaten på sin hud så att han alltid skulle kunna bära dem med sig. Med tiden blev det ganska många meningar och stora delar av kroppen var snart täckt med olika citat och aforismer. Julius var rädd att han skulle glömma bort dessa vackra ord och att de skulle försvinna från hans hud så han började undvika att gå ut när det regnade, för han var rädd för att regnet skulle tvätta bort bläcket. Av samma anledning slutade han att tvätta sig och det säger sig själv att denna orenlighet inte gjorde att han blev speciellt populär i umgängeskretsar. Man kan fråga sig vad hans föräldrar tyckte om detta, men det var helt upptagna med sina gamla historieböcker och märkte knappt vad som pågick i världen så Julius fick klara sig själv.
En solig sommardag när Julius vandrade längs älven såg han en sjöman som tog ett dopp i vattnet. Julius stannade till och såg på mannens överkropp som var täckt med olika bilder i blått bläck. Fundersam över att bläcket inte försvann när mannen badade övervann han sin skygghet och gick ner till strandkanten och frågade mannen vad var det för märkligt bläck som han hade använt som tålde vatten utan att blekas eller försvinna? Sjömannen berättade då för Julius om den sällsamma tatueringskonsten mysterier. Hur en nål för ner bläcket under huden så det inte försvinner utan blir kvar för evigt.
På vägen hem grubblade Julius på vad han hade hört och insåg att det var lösningen på hans problem. Om han tatuerade in orden i huden, istället för att skriva dem med bläckpenna, så skulle de aldrig försvinna utan han kunde bära med dem för evigt. Men vem skulle tatuera in dem? I hans närhet fanns det ingen som kunde tatuera. Sjömannen hade berättat att han hade fått sina tatueringar i New York, men det var ju fasligt långt borta. Så Julius gjorde vad han brukade göra när han stötte på något världsligt problem, han vände sig till sina kära böcker. I föräldrarnas bibliotek fanns inga böcker om tatueringar, men på i ett litet antikvariat som låg i en trång gränd hittade han en antropologisk framställning om Maorier på Nya Zeeland och deras kroppstatueringar. Julius slukade boken med hull och hår och bestämde sig sedan för att bygga sin egen tatueringsmaskin för att kunna tatuera in texterna i skinnet. Även om han kom från en teoretisk familj så fanns det i släkten en del uppfinnare och praktiskt lagda personer på moderns sida, bland annat en farbror som skulle ha byggt en evighetsmaskin. En del av dessa gener måste ha legat latenta hos Julius för det visade sig när han väl kom igång att han hade en fallenhet för att bygga och uppfinna märkliga maskiner. Efter flera månaders arbete och experimenterande hade han skapat en maskin som skulle kunna tatuera hans hud med de texter som han ville ha.
Grunden i tatueringsmaskinen bestod av en symaskin och en skrivmaskin. Symaskinens nål skulle picka hål på huden och föra in bläcket medan själva texten matades fram från skrivmaskinen. Han hade testat maskinen på en död gris som han hade spänt fast på bristen som långsamt roterade runt en axel medan symaskinens nål åkte upp och ned. Texten matades in i skrivmaskinen med hjälp av en remsa med hål i som sedan bestämde vilken bokstav som skulle tryckas ner på tangentbordet och sedan överföras till symaskinnålens rörelser. Försöket med grisen hade varit mycket lyckad och maskinen hade tatuerat in inledningen till Aeneiden i grisens skinn utan problem. Julius hade efteråt skrubbat grisen med rotborste och varmt såpvatten och kunde efteråt nöjt konstatera att skriften inte försvann utan var lika tydlig och läsbar som innan hans hårdhänta behandling med rotborsten.
Så kom då dagen då det var dags för Julius att själv lägga sig på britsen. Av sjömannen hade Julius fått höra att det gjorde ganska ont att bli tatuerad och han var rädd för smärtan. Det var ju dessutom ganska mycket text som skulle tatueras in på hans kropp. Han hade därför införskaffat en flaska brännvin för att slippa känna något. Under dagen hade han nog förberett allt, texten låg färdig på rullen med hålremsan och maskinen var färdig att starta. Han klädde av sig naken och spände fast sig på britsen och började sedan dricka ur flaskan. När han hade tömt flaskan kände han sig ganska full och sömnig. Innan han somnade kom han iallafall ihåg att dra i snöret som startade maskinen. Remsan med texten började långsamt att matas in i skrivmaskinen, rätt tangent trycktes ner och överfördes till symaskinen som började sticka den bläckdoppade nålen ner i huden. Sakta rörde sig symaskinsnålen fram och tillbaka över kroppen medan bristen roterade runt sin axel som ett grillspett över en öppen eld.
Allt skulle nog ha fortlöpt väl om det inte vore för det olyckliga som inträffade. Julius hade glömt att stänga till dörren till uthuset ordentligt. En liten ekorre råkade se springan i dörren och kilade nyfiket in i uthuset där tatueringsmaskinen långsamt och monotont arbetade. I munnen hade ekorren en liten hasselnöt. Ekorren såg sig omkring innan den klättrade upp och satte sig på en hylla ovanför fönstret för att i lugn och ro äta sin nöt. Symaskinen hade nu skrivit den första raden under Julius hals och började nu vrida britsen för att komma åt att tatuera på baksidan. När britsen vred sig uppstod ett mekaniskt knirrande oljud som skrämde den stackars ekorren som snabbt kilade ut genom springan i dörren. I förskräckelsen tappade ekorren sin nöt som studsade ner från hyllan och landade mitt i skrivmaskinen.
När Julius vaknade hade han en fruktansvärd huvudvärk, det var en baksmälla av guds nåde som han drabbats av. Omtumlad och yr lyckades han knäppa loss sig från britsen och raglade stel och ostadig in i huset där han utmattad somnade om i sin egen säng. När han vaknade dagen efter var huvudvärken borta, men hela kroppen var öm och det gjorde ont så fort han rörde sig. Han såg att lakanen var alldeles blodiga och kom ihåg gårdagen. Han klev upp och ställde sig framför spegeln och betraktade sin kropp, men huden var alldeles för blodig och svullen för att han skulle kunna se resultatet. Han beslöt sig därför att tvätta av sig, något han inte gjort på många år. När han hade tvättat sig ren och torkat sig ställde han sig framför spegeln igen och det första han läste var citatet: “Age quod agis” tatuerat direkt under halsen. Julius bleknade allt eftersom han läste texten på sin kropp. Där stod det “Age quod agis” om och om igen. Hela kroppen hade blivit tatuerad med samma citat från halsen ner till fötterna. Hur kunde det ha skett undrade han förvirrat. Det hade ju fungerat perfekt på grisen.
Läsaren vet redan orsaken. En liten hasselnöt från en nyfiken ekorre hade som bekant ramlat ner i skrivmaskinen och kilat fast sig i tatueringsmaskinens mekanik och gjort så att hålremsan inte kunde fortsätta att matas fram utan samma textparti fastnade i en loop och skickades igen och igen till symaskinsnålen som outtröttligt hamrade in samma budskap om och om igen på Julius kropp: “Age quod agis”, det vill säga: Det du gör, gör det väl.
info@opulens.se
