Min far heter Gud.
Av honom fick jag inget.
Till skillnad från min bror Jesus.
Som fick allt.
Utan gåvor sände far mig hit.
Kanske var det bäst så.
För uppspikad vill jag inte bli.
Snart är det i alla fall jul.
Den tid man firar min bror.
Upphängd är han i kyrkan.
Som om han vore en prydnad.
Krucifixet är inget för mig.
Ibland tänker jag på min bror.
Han gjorde gott.
Även jag vill gott.
Men ingen tar mig på allvar.
Bara horan Birgitta gör det.
Hon lyssnar på mig.
Och tröstar mig.
Jag hjälper henne med barnen.
De älskar sin mamma.
Också jag älskar henne.
Och jag hoppas att även min far gör det.
Snart är det som sagt jul.
Då ska man vara snäll.
Men Birgitta är snäll varje dag.
Året om.
Snäll mot barnen.
Och mig.
Jag har dock förstått att man ser ner på henne.
Bara för att hon är hora.
Min bror var snäll mot en hora.
Kanske var hon en finare hora.
För ingen talar illa om henne.
Det är skillnad på hora och hora.
Men det spelar ingen roll.
Nu är det som det är.
Jag bor hos Birgitta.
Min bror är upphängd.
Och min far heter Gud.
Av honom fick jag inget.
Men jag älskar far i alla fall.
Det är väl det som räknas.
Hur som helst har jag Birgitta.
Hon och hennes barn älskar mig.
Och kanske älskar min far mig också.
melker.garay@opulens.se
