SOMMARSERIE. För de läsare som följt Opulens under en längre tid torde författaren och konstnären Melker Garay vara ett välbekant namn. Nu har vi nöjet att presentera Garays senaste roman ”Refuserat” som sommarföljetong i 25 delar. Här följer del 6.
Tidigare avsnitt hittas här.
6
Totalt desillusionerad
Genom mitt framkrystade manus ställs jag inför min egen besinningslösa otillräcklighet. Det blottlägger allt det som jag inte vill kännas vid, men som jag en gång för alla måste ta till mig, nämligen att varje nedskriven rad i manuskriptet är fullkomligt utarmad på spiritualitet. Eller snarare är det så att det är närmast omöjligt att fastställa något som över huvud taget skulle kunna påminna om spiritualitet. En hopplöst osammanhängande manustext som är pinsamt intrasslad i sig själv, fylld av klavertramp, förvriden av miserabel klumpighet. En sällspord förening av tafflighet och enfald, överlastad med yviga, okontrollerade, voluminösa och svulstiga utsmyckningar. För notera att det inte finns någon spänst eller vitalitet i manuset som skulle kunna an tyda om den tankevighet man kan finna i genuint litterära verk; valörrika verk som präglas av gripande episk styrka, ingivelsens friskhet, visionärt förtätade bilder och – icke att förglömma – djup och intensiv inlevelse i karaktärernas inre liv, det vill säga verk som är ett utomordentligt föredöme i fråga om hög andlighet och konstnärlig bländande renhet.
Jag står synbarligen inför ett språkligt haveri som förebådar allt ont som kommer att drabba mig. Om det behöver ingen påminna mig. Och jag känner mig tarvlig. Usel. Totalt desillusionerad. För i min språkväv – om jag ens vågar ta det ordet i min mun – saknas allt. Det torde vara utrett vid det här laget att jag har förlorat mitt språk. En välsignelse hade det varit om jag vore analfabet. Ett barmhärtighetsverk därtill om jag dessutom fötts som obotlig dyslektiker.
Istället blev jag inkastad i världen och itutad att jag besatt gåvan att kunna skriva allvarligt syftande mästerliga skrifter. En gåva som jag under fem månaders tid har upptäckt vara allt annat än en gåva, utan i stället en förbannelse. En upptäckt som har vänt upp och ner på mitt liv, och som har fått mig att förstå att det har vilat på en lögn. En stor jävla livslögn.
melker.garay@opulens.se
