SOMMARSERIE. För de läsare som följt Opulens under en längre tid torde författaren och konstnären Melker Garay vara ett välbekant namn. Nu har vi nöjet att presentera Garays senaste roman ”Refuserat” som sommarföljetong i 25 delar. Här följer det andra kapitlet.
Del 1 hittas här.
2
Underminerad existens
Förlagets tystnad är befogad. Och jag har äntligen fullt ut begripit det. För min personliga del har det haft vissa konsekvenser. Min existens har blivit en brist på existens. Något som inte är. Vem fan är du? Jag är ingenting. Ett intet. Precis, en negation har jag övergått till att bli, en intighet. Någon som upphört att existera. Ja, min oförmåga att skriva ner en enda rad håller på att underminera hela min existens. Skrämd är jag. Rent ut sagt vet jag inte vad jag ska ta mig till. Möjligen invänder någon av ren vänlighet att jag visst kan skriva. Förvisso. Men det som är av vikt här är inte det skrivna ordet i sig utan att det jag skriver saknar innehåll och framför allt att det är fullkomligt litterärt förkastligt. Denna sanning får mig att känna mig tom, till och med värdelös. Jag har förlorat mitt värde.
Annorlunda uttryckt: jag vet inte längre vem jag är. Förr visste jag det. Då hade jag aldrig bekymmer med mitt författande. Jag har ju alltid skrivit. Alla mina tidigare texter har så att säga definierat mig. Det har inte rått någon oklarhet om vem jag var. Jag var den som skrev, den vars texter fanns på pränt. Jag var en skribent, en skriftställare, en författare. Det skrivna ordet behärskade jag. Förvissad var jag om att jag var den som kunde författa ett magnum opus över seklers lidande och mod. Allt som kom ur min penna präglades av en flytande och njutbar språkdräkt, som med en närmast magisk inre kraft gestaltade och levandegjorde suggestiva berättelser där myten och livet förenades med full kraft. Lysande var jag, med en alldeles särskild betoning på var. För vem är jag nu när jag inte längre är i stånd att skriva en vettig rad? En bokstavstomte. Ja, en riktig jävla bokstavstomte har jag blivit. Om min av dynga sprängfyllda hårddisk fattade eld, skulle det vara en stor lättnad för samtliga inblandade. Ingen förläggare skulle längre bli antastad av mina miserabla texter.
melker.garay@opulens.se
