SOMMARSERIE. För de läsare som följt Opulens under en längre tid torde författaren och konstnären Melker Garay vara ett välbekant namn. Nu har vi nöjet att presentera Garays senaste roman ”Refuserat” som sommarföljetong i 25 delar. Här följer del 10.
Tidigare avsnitt hittas här.
10
Bolmande naivitet
Det är beklämmande att jag tillät mig själv att sjunka så lågt. Hur mycket återstår egentligen av mitt anseende? Var fanns min självaktning? Den aktning som fick mig att aldrig visa upp något om det inte var av yttersta kvalitet. Den aktning som hindrade mig från att förnedra mig själv. Den aktning som fick mig att motarbeta alla former av självöverskattning. Den höggradiga aktning som höll mig borta från allt lättsinne och all annan tanklöshet. Vart tog den självaktningen vägen? Och var fanns den kritiska distansen till vad jag hade skrivit? Det är som om jag hade invaggat mig i en bolmande och sövande naivitet i vilken jag godtog allt jag lyckades pränta ner på mina ark. Hur i all sin dar var det ens möjligt? Jag måste ha varit näst intill hjärndöd när jag beslutade att posta mitt femkilosmanus till förlaget. En total blackout där jag tappade herraväldet över mina tankar som snurrade omkring i min upphetsade hjärna; tankar som fick mig att anse att manuset var av synnerligen hög kvalitet; försåtliga tankar som övertygade mig om att det jag hade skrivit var utomordentligt litterärt slagkraftigt. Så hemskt! Så vidrigt! Horribelt!
Nu är det bara att sitta här och invänta det efterlängtade refuseringsbrevet, det brev som ska skänka mig en åtrådd sinnesro. Om Gud hörsammar mig i denna svåra stund, ber jag Honom att påskynda befrielsebrevets postgång. Då och endast då kommer jag att jag slippa den skärseld som härjar i samtliga vindlingar av min erbarmliga hjärna. Ni begriper väl att jag inget annat vill än att dra ett tjockt streck över det som varit. Och jag lovar att aldrig mer ha några vidlyftiga ambitioner att fortsätta med mitt – för att uttrycka mig eufemistiskt – högst medelmåttiga författarskap. En sann glädje kommer det att vara för alla om jag framöver håller mig på behörigt avstånd från skrivdon och dylikt. Eller att mina fingrar drabbas av kronisk gikt. Ja, endast så säkerställs en långvarig glädje.
melker.garay@opulens.se
