SOMMARSERIE. För de läsare som följt Opulens under en längre tid torde författaren och konstnären Melker Garay vara ett välbekant namn. Nu har vi nöjet att presentera Garays senaste roman ”Refuserat” som sommarföljetong i 25 delar. Här följer det första kapitlet.
REFUSERAT
Till alla som är förtrogna med författarskapets vedermödor
Inga tillägg, hur briljanta de än är, kan förbättra ett verk i lika hög grad som nedstrykningar.
Leo Tolstoj
1
Svår ånger
Det är med ånger och förskräckelse som jag författar ner dessa rader. Skrämd över att jag i min enfald postade mitt manus till ett högt aktat förlag. En överilad handling som kommer att obönhörligen avslöja min oförmåga att skilja på kvalitet och smörja. Jag borde inte ha sänt manuset. Likväl gjorde jag det. Och i fem månader har jag nu väntat. Inte ett ord har jag hört från förlaget. En kompakt tystnad råder från deras sida, vilket är fullt begripligt.
Jag har kommit till insikt om att jag har bedragit mig själv. Att jag i min obetänksamhet lät mig fösas in i en vanföreställning om att mitt manus – vars omfång är 897 sidor tät text – hade goda utsikter att väcka förundran hos förläggaren. Och visst har det väckt förundran alltid, men inte den förundran som jag hade hoppats på. Betänk bara det faktum att förläggaren inte ens har behagat att sända ett brev i vilket de bekräftar att de mottagit det. Det är inget att bli förvånad över, då manuset uppfyller alla krav för att inte besvaras. Vilket jag olyckligtvis inte förstod när jag sände det till förlaget.
Det står nu helt klart för mig att jag har gjort mig till åtlöje. Möjligen hånskrattade förläggaren åt mig när denne läste mitt haveri till textmassa, eller än värre kände medömkan med mig. Vad inbillade jag mig egentligen? Att jag hade skrivit något av bestående värde? Något som var fyllt av förnämlig och storslagen fantasirikedom? Något som skulle få förlaget att glatt utbrista att man äntligen funnit ett manus av enastående dignitet? Och inte bara det, utan även ett genialiskt och därtill banbrytande manus? Trodde jag verkligen det!? Sant är att för förlaget är jag ingenting. På sin höjd en klantskalle. Och visst stämmer det. En litterär dilettant är vad jag är. En klåpare. En plåga. En som har haft fräckheten att stjäla dyrbar tid från förlaget som nödtvunget måste läsa mitt bedrövliga manus.
Låt mig vara tydlig. Mitt manus uppvisar all brist på litterär frodighet och mognad, och en avsaknad av konstnärlig kraft och därjämte en fullständig frånvaro av skarpsynta iakttagelser om det att vara människa. Där finns ingen plastisk och pulserande energi, inga kvickheter, ingen befriande humor, ingen lyhördhet för välljudande språkliga dissonanser och framför allt ingen visionär kraft som är ett sine qua non i alla episka och inspirerande mästerverk. Manuset visar i stället att den intellektuellt lytte och känslomässigt svårt stympade författaren är fullkomligt litterärt rotlös och bärare av en illusionslös livssyn. En som saknar all förståelse för mellanmänskliga relationer och som är absolut renons på insikter och idéer om den sköra människans utsatthet i denna värld. En besinningslös individ som författat något obestämbart, vagt och dunkelt, ett något som därtill är synnerligen ogenomtänkt. En författare som har en osviklig förmåga att gäcka intet ont anande människors förhoppningar om att litteraturen ska vara uppbygglig. En vars förstånd tycks befinna sig i ett ständigt stormande Harmagedon där litterär ondska vinner mer och mer terräng. En som borde spärras in för sina vederstyggliga texter.
melker.garay@opulens.se
