I år är det fem år sedan massakern i Marikana i Sydafrika ägde rum. Poliserna öppnade eld mot strejkande gruvarbetare. På bara några minuter dödades 34 personer och skadades 78 personer. I de rättsliga efterspelen 2015 friades polisminister Nkosinathi Nhleko och vicepresidenten Cyril Ramaphosa. Inte heller har några poliser hittills åtalats eller dömts.
När känslan av att höra samman bryts
blir rädslan en osymmetrisk skrymmande
härdsmälta
inuti dig
Du tvingas trycka utåt
nedåt, åt sidan, med samma kraft
du utsätts för
Hålla den ifrån dig. Bortgöra dig från den.
Kraften blir inverterad. Obändig.
Härdsmältan oåterkallelig.
Arbetarna bad bara om att få gå tillbaka till kullen
De sjöng och de levde
Trötta på sin slavtillvaro
De kom upp ur jorden med stendamm i lungorna
och ville leva
De visste vad de hörde till
Deras kroppar visste att de hörde samman
Deras kroppar var i samma mörker
samma stendamm, sov i samma unkna skjul
De visste vilka de var och poliserna var av dem
– var av deras folk – sa de.
Polischefen var också en av dem.
Härdsmältan var inom henne
skräcken som tvingar någon att trycka utåt, nedåt, åt sidan
Du måste veta vad du valt att höra till
Då vet du vem du är
De bad bara om att få gå tillbaka till kullen
och att få förhandla med företagets representant
Sånger kan vara rytmer som skyddar
De höll sig i sitt öde
de hörde ihop
Deras öde var i sången
De höll sig där
Sången har strålar, vågor
som går genom kropparna
Poliserna har en chef
Poliserna har automatvapen
Om du vet vad du valt att tillhöra
vet du också vem du är
Inte förr
Om inte förr så då
info@opulens.se
